Aftonbladet – 3 september 1869, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Från Sjöbo; marknad i Skåne meddelade vi nyligen en hemsk beskrifning på grofva våldsamheter som under marknaden skulle ha föröfvats af tattare. Dessa berättelser ha varit i hö grad öfverdrifna och i kronofogderapporten till kgs befhde om marknaden vederläggas de osanna uppslterna. Nämde rapport slutar med följande ord: De orimliga berättelser, som satts i omlopp rörande Sjöbo marknad, skulle man nästan kunna tro vara uppgjorda för att denna marknad skulle blifva illa beryktad. Mer än åtta dagar före marknaden var ett rykte ganska allmänt, att å densamma skulle blifva ett större upplopp, ett rykte som slutligen fick sådana dimensioner, att man tillrådde mig försöka få militärhandräckning för ordningens upprätthållande. Ryktet var lika fullkomligt utan all anledning, som de efter marknaden uppdukade historierna om de vilda uppträden som å densamma skulle förefallit. Hos Färs härads för allvar och redbarhet kända invånare hvilka varelsers blod skulle stått i stora röda ödlar nästan hvar man kom fram hafva ryktena hörts med största förvåning och ovilja. — Gammalt botemedel mot gikt. Från Uddevalla skrefs i tisdags: Flera gånger hafva vi omnämt, att arbetskarlen Magnus Nilsson på fattighuset varit tilltalad för bränvinsförsäljning, men som svaranden icke kunnat anträffas, har målet gång på gång blifvit uppskjutet. Nu, sedan svaranden anträffats och insatts i stadshäktet, blef han sagde dag instäld inför rätten. Ordf. Är du Magnus Nilsson? Nilsson. Ja. Ordf. Lägg då ifrån dig käppen och kom sedan fram till dombordet, Nilsson. Ja har så ondt i benet så ja måste ha kä äppen. Ordf. Har du ondt i benet, så får du väl ha den då, — men hvarför har du icke kommit upp till rätten förr, du är ju lagligen kallad? Nilsson. Ja kan inte komma när jag vill, för ja har ondt i mitt ben, å då ja är ute å går, så får ja bli der ja stannar — å ja får väl. erkänna att ja böret mej illa åt, men se, de kan ja inte hjelpa, för P ä svagsint ibland å rektig ibland. Ordf. Nå, är du riktig i dag? Nilsson. Ja fullkomligt. Ordf. Har du under denna sommar olofligen försålt bränvin? Nilsson. Ja ja ska tala omet alltihop. De va en da ja gick på gata, å då fann ja tre daler, å så köpte ja ett halfstop bränvin, å så Fl ja bört nåra gupar å tog nåra sjelf, å di mådde ja rektigt bra efter, för Emanuel Hasselgren har botat mej me bränvin, å han sa at ja ä splitter galn som inte super. 2 Ordf. Ja det är bra allt det der —men fick du inga pengar för suparne du gaf bort? Nilsson. Det hände väl ja feck pengar. Åklagaren anhöll häreftet om vithesförhör med arbetskarlärne Johannes Carlsson, Janne Jonsson Johan Nilsson, Peter Andersson och Bernhard 7 drf. Har du något jäf emot vitnena? Nilsson. Ja har inte reda på mej sjelf, så ja vet ingenting. , a Vitnena intygade sammanstämmande, att Nilsson många gånger under sommaren sålt en skorpa för 4 skilling, men på köpet hade vitnena fått en sup. Den gemensamma benämningen på Nilsson var den goe skorpegubben. Vitnena fordrade ersättning för inställelsen. Ordf. Har du haft såpass vinst på handeln, så att du kan betala vitnenå? Nilsson. A, hela vinsten har gått åt för dan,