Aftonbladet – 2 september 1869, sida 3

Jredningen var likaså enkel som det yttre. Ett bord och ett par bänkar var hela lyxen. Sofplatsen var en hylla under taket, dit man gick upp på en stege, eller också en hängmatta. Husdjur fonnos i ymnighet, nemligen papegojor, markattor och grisar. De gröna fåglarne sutto utanför husen och sladdrade, och markattorna hade nästan alltid sin plats på svinryggen, der de höllo jagt bland borsten. . På eftermiddagen ankommo vi till den gamla staden Panama, som ligger vid hafskusten omgifven af tjocka murar, men der fingo vi ej se oss omkring utan fördes genast af några mindre ångare ut till ångskeppet Sacramento, som låg på redden. Morgonens sol hade jag sett höja sig ur Atlantens vik, men aftonrodnaden såg jag spegla sig i Stilla Hafvets bölja. Nu började den enformigaste delen af hela färden. Vi följde mexikanska kusten och der sågo vi berg, berg och berg. En afton flammade ett starkt sken i öster. Det var en vulkan, sade man, men vi kommo den ej så nära att vi fingo se annat än skenet från dess eld. ; Den 25 i skymningen inlöpte vi i hamnen vid OR för att intaga kol och andra törnödenheter. Plötsligt sågo vi hela viken liksom beströdd med flammor, som fladdrade hit och dit som lyktgubbar öfver ett träsk. Med stor undran betraktade vi det vackra skådespelet, men snart fingo vi förklåring öfver hvilka lyktgubbarne voro. Ett stort antal infödingar kommo utroende i sina kanoter och alla hade de facklor både föroch akterut. Båtarne voro lastade med frukter och roddarne trängdes kring fartyget, som kråkor kring ett byte. För att kunna komma i handel med passagerarne kastades linor från båtarne ombord på fartyget. Derpå skreko roddarne priset på sina varor. Den som ville köpa något lade penningarna i en korg, som hängde midt på linan, och så halade mexikanaren korgen till sig, hvarefter varan lades i korgen och hissades ombord på fartyget under skrik och skratt. Acapulco var det sista afbrottet i enformigheten, som icke slutade förr än den 2 April, då vi närmade oss Californiens gröna strand och allas blickar med längtan sågo efter målet. Klockan 3 gingo vi in uti The förde Gate, och der låg nu guldstaden-framOr OSS. namn klingat för tusenden som törstat efter rikedom och guld. På afstånd ser du likväl icke mycket lockande ut. Staden är bygd lar öfver det hela. Men kommer man vä resande som sitt obestridliga byte. För den som i tre veckors tid sofvit under bar himmel, och lefvat på de amerikanska skeppens usla kost, är San Francisco ett himmelrike af civilisation, ty har han någon styfver qvar så kan han der få äta godt och sofva på en resårmadrass, utan att väckas af sjögastar, som komma med moppar, och sprutslangar för att spola däcket. Och äfven när man ser San Francisco .med mera hemvanda blickar, så finner man att civilisationen der fattat säkrare posto än man skulle kunna vänta i en stad som uppkom mit under sådana omständigheter som OCaliforniens hufvudstad. För omkring tjugu år sedan var här allt öde. Nu bo här 130,000 menniskor i ett ordnadt samhälle. Visserligen finnas: bland dem en mängd individer, som borde logera i statsfängelset, men brotten äro likväl fåtaliga nu mot den tid då vigilanskomiten måste uppehålla ordningen genom att tillämpa lynchlagen. — N San Francisco består till större delen af trähus, de flesta smakfullt bygda, gråmålade, eller rappade, så att de se ut som sten. Den del af staden, def de stora köpmännen bo, har många präktiga byggnader, deribland börsen och California Bank, bygda af blåsten. Den förstnämda byggnaden lär kosta höga sandkullar och en dyster grå er vi i land så är det icke dystert längre, ty då l blir en främling sliten mellan åkare och . Boardinghouse-Runners,, hvilka anse hvarje San Francisco! Hur lockande har icke ditt 190,000 dollars, och omkostnaderna för ban-! kens lokal, Säger man, har stigit till 275,000 : dollars. j Klimatet här under sommaren är både behagligt och icke bebagligt. Passadvindarne åstadkomma en omvexling, som man har svårt att vänja sig vid. Morgnarne äro för det mesta vackra och soliga, men på middagen komma kyliga vindar med dimma, och till på köpet yr sanden så att man knaptl ser hvart man går. Men qvällarne gifva ersättnin , ty de äro lugna och milda. Hvad till sist angår de fördelar en emigrant har att öfvergifva fäderneslandet och komma hit, så vill jag nämna, att den förnämsta fördelen består deruti, att de i allmänhet få genomgå pröfningarnes hårda skola, der de lära sig att bli menniskor: För dem, som med hackan och spaden kunna hemta sin näring direkte ur jorden, är och förblir Amerika ännu länge ett fält, der energien kommer längre än annorstädes, men för dem som söka sin verksamhet i städerna är här nästan samma förhållande som i andra länders större städer, men med den l: skilnaden, att ingenstädes gäller så mycket: som här den satsen: Hjelp dig sjelf eller dö som en hund. SERA AAA Rättegångsoch Polissaker.