Aftonbladet – 2 september 1869, sida 2

STOCKHOLM den 2 Sept. Följderna af skyddstullsystemet, sådant det för närvarande tillämpas i Förenta Staterna, börja nu framträda på ett sätt, som måste vara ytterst lärorikt för hvarje stat, der egennyttan, i förbund med kortsyntheten, sträfvar att återföra ett tillstånd, som i de flesta europeiska stater hörer, lyckligtvis, mer eller mindre till det förflutna. Det måste utan tvifvel väcka förvåning, att ett så förderfligt system, som det nu i Förenta staterna tillämpade, kan upprätthållas uti ett land med en så vidsträckt sjelfstyrelse och en så allmänt utbredd pohtisk och medborgerlig bildning, som den stora amerikanska republiken; men förhållandet finner sin förklaring om man ibågkommer, att de redan förut i nordstaterna ganska mäktiga protektionistiska intressena blifvit, så att säga, allherrskande, sedan: de genom utgången af inbördeskriget förlorat den motvigt de förut egde i sydstaterna, hvilka i allmänhet voro anhängare af det fria utbytet, och sedan man i nödvändigheten att öka statsinkomsterna,:! för att kunna förränta och amortera den af kriget föranledda enorma statsskulden, funnit en förevändning att höja tullsatserna. För ötrigt tränges tullfrågan ännu alltjemt hos den nordamerikanska republikens statsmän och folk i bakgrunden af tvenne andra angelägenheter, hvilka främst taga den allmänna uppmärksamheten i anspråk, nemligen frågan om statsskuldens amortering och pappersmyntets afskaffande. Det är på lösningen af dessa båda uppgifter, som man för närvarande i Förenta Staterna koncentrerar sina ansträngningar, och det lyckas derigenom ganska lätt för dem, hvilka hafva sin fördel af att genom de höga tullsatserna skattlägga nationen, att undanskjuta tullfrågan. De ega dessutom en mäktig bundsförvandt i den förbittring mot Europa, -som vestmakternas hållning under inbördeskriget qvarlemnat hos Nordstaternas befolkning. Förenta Staterna — sådant är det gängse talet — kunna göra sig oberoende af Europa, men Europa behöfver afsättning för sina fabriksalster i Amerika. Genom att för detsamma stänga den amerikanska marknaden, taga således Förenta Staterna hämd på Enaropa för dess tvetydiga eller rentaf -fiendtliga hållning under secessionskriget: Denna uppfattning af ställningen och stämningen i Förenta Staterna delas af författaren till en nyligen från . Newyork till ministern för åkerbruk, handel och allmänna arbeten i Frankrike afgifven rapport, af hvilken ett utdrag meddelas i senast hitkomna nummer af Journal des Economists.. Denne författare anser det icke heller mödan värdt att söka genom blotta resonnementer till sunda åsigter återföra den, som låter hänföra sig af vrede. Men han anser deremot nyttigt att sammanställa några slående fakta, några betydelsefulla siffror, hvilka ådagalägga 1 hvilken grad Amerikas a handel lidit af de skyddsåtgärder, som det trott sig böra vidtaga mot den utländska handeln; Det är några utdrag ur denna framställning, hvilka vi här atergifva. Unionens hamnar, och isynnerhet Newyorks, besökas sedan några år at en verklig flotta af ångare, som dagligen ditförer passagerare och varor från Europa, samt återvänder med icke: mindre lönande laddningar. Af alla dessa fartyg är icke ett enda amerikanskt. Intet bolag, ingen redare i Unionen eger något af dessa ångfartyg; den stjernströdda flaggan svajar icke från något enda ibland dem. Äfven unionens segelflotta öfvergitver alltmer och mer Europas bamnar. Amerikanarne, som för icke längesedan kallades hafvets formän, emedan de seglade snabbast och billigast, hafva, hvad förbindelsen med våra farvatten angår, lemnat fältet öppet åt Englands, norra Europas, Italiens och Frankrikes sjömän. Af 4676 fartyg, som under 1867 anlände till Newyork, voro sålunda endast 1804 amerikanske, och af 4861 ankommande fartyg under 1868 förde endast 2095 unionens flag-a. Tack vare skyddstullarne, har priset på arbete och råvaror stigit till den grad i Förenta Staterna, att man numera derstädeg hvarken kan förhyra sjömän eller med fördel bygga vare sig segeleller ångfartyg, då likväl under sista kriget större delen af Unionens fartyg försvunno till följd af den skoningslösa kamp, som fördes mot dem af sydstaternas djerfva kapare. Efterforskar man vidare i sjelfva tullredogörelserna hvilket inflytande skyddstullarne utöfva på unionens utrikes handel, så finner man, att under 1866 till Newyork inkommit ylle-, siden-, bomulls-, linneoch hampväfnader för ett värde af 126 millioner dollars, Ar 1867 föll värdet å införda väfnader till 86 millioner; under år 1868 till 81 millioner, och utan tvifvel har det unter 1869 sjunkit ändå mera. Åren 1859 och 1860, före kriget och de skyddstullar, som detsamma medfört, stego samma siffror till resp. 113 och 104 millioner, och detta oaktadt befolkningen då var en fjerdedel mindre än för närvarande. Enahanda är förhållandet med alla andra utländska varor, viner, spirituosa 0. s. V. Rådfrågar man åter sjelfva tullinkomsterna, finner man siffrorna tala ännu kraftigare till