Aftonbladet – 1 september 1869, sida 2

——— 0oo henne en häftig nervskakning,. hon hviskade åter något om att det luktade blod, och nedföll afsvimmad. Bär bara ned henne, sade Diane, som följde efter — det blir aldrig slat på detta, om ni ej genast för henne härifrån. Och sålunda skyddad för det passionerade farväl Narcisse tillämnat henne vid palatsets port, lades Eustacie sanslös på dynorna i den ofantliga familjevagnen, som skulle föra henne till Bellaise, och der Veronika knapt önskade återväcka henne till sansning, förrän de åtta hästarne hunvit draga detta vandrande bus utom stadens gränser, der på gatorna öfverallt syntes galgar, der de mördades kroppar ännu hängde. TRETTONDE KAPITLET. Brudgummen kommer-hem. 8teglitsen flög till hans moders fönsterpost, Den hviskade och den sjöng, Och sista ordet i hvarje vers Var: Jobnnie dröjer så länge. Johnnie of Bredisler. Misstroende och missnöje hade redan mången god dag berfrskat i Berengers engelska hem. Man kunde väl knappast klandra den unge mannen för det han älskade sin egen hustru, men hans familj var icke mycket glad åt utsigten att som hans hustru nödgas emottaga en liten fransk papist, om hvilken lady Thistlewood ej kunde påminna sig något egentligen godt. Lucy fördes genast hem af sin styfmoder, som , envisades att behandla henne med yttersta medlidande och ömhet, som om hon varit en öfvergifvenoch bedrageny fästmö. Sålunda motarbetades olyckligtvis tant Celoilys kloka förmanivgar, att det aldrig borde, 2 derföre aldrig heller kande hafva varit