Aftonbladet – 31 augusti 1869, sida 3

— Den arkeologiska kongressen i Kjöbeubavn. Klockan 1 e. m. lördagen 28 d:s hölls åter en sammankomst, på hvilken rektor Bruzelius från Ystad uppläste en längre afhavdling om en utgräfning på kusten vid Ystad. Med de genom denna utgräfning gjorda iakttagelser ville tal. bevisa et påståendet, som af många vetenskapsmän, bland dem prof. 5. Nilsson, blifvit vid flere tillfällen gjordt, nemligen att landet i det sydliga Sverge och i Danmark under tidernas fopp sänkt sig; men på samma gång måste han påpeka, att denna sänkning efter hans öfvertygelse försiggått långt senare än man hittills antagit, eller för 4—500 år sedan. Hr Bruzelius meddelade derefter en redogörelse för de olika lager af ler och sand, hvaraf jorden på det utgräfda stället var: sammansatt. Vid gräfningen hade mån funnit diverse tennkärl, två vapen, hvilka nppenbarligen tillhörde det 15:de århundradet, samt slutligen skeletter af oxar, får, hundar, svin och getter, men deremot inga lempiogar af djur, som under tidigare perioder uppehållit sig i de skandinaviska länderna och nu äro utgångna. På grund af den erfarenhet tal. hade vunnit genom att dagligen öfvervaka utgräfniogen, var det hans öfvertygelse att Jandets sänkning egt rum under nyare tiden eiler på sin höjd nnder senaste hälften af medeltiden, på hvilken tid den frakt, hvarom här var fråga, var försedd med en skog, som besökts af menniskor, och en bäck, som derigenom sökt sig väg till hafvet och hvars strömfåra följaktligen legat högre än detta. — Prof. Nilsson sökte dock visa, att sänkningen skett under en tidigare period. — Prof. Vogt var fullkomligt ense med hr Bruzelius, att Sverges sydligare del hade sänkt sig samtidigt med att dess nordliga del blifvit höjd, och det var hans öfvertygelse att samma fenomen ännu är rådande; deremot bestred han, att man af det resultat, som vunnits genom gräfningen vid Ystad, skulle kunna bestämma, från hvilken tidpunkt dens