Aftonbladet – 31 augusti 1869, sida 3

— Jernvägsmiötet i Sollefteå. Ettsådant möte hölls den 25 Aug. angående norra stambanan. På bestämd tid samlades omkring 200 personer af alla klasser, hufvudsakligen bönder från olika delar af Ångermanland. Efter det mötet öpphats af borgmästaren Fröberg valdes landshöfdingen Weidenhielm till ordförande och förbandlingarne fortgingo under en timmas tid i den rymliga tingssalen; men samlingen ökades under tiden så, att tingssalen icke lemnade tillräckligt utrymme, utan beslöts att förflycta mötesplatsen till en närbelägenträdgård. Sedan några talare fästat uppmärksamheten på vigten för Ångermanland, att medelst jernväg sättas i förbindelse med mellersta och södra Sverge, och Nylands lastageplats vid Ångermanelfven framhållits såsom en lämplig slutpunkt för närvarande, under förutsättning likväl att banan i en framtid kunde derifrån fortsättas vidare norrut; och en talare yttrat, att med en ifrågasatt bana mellan Ångermanland och Nörge borde kunna anstå och först i en framtid komma att vidare behandlas, begärdes ordet af en annan talare, som i ett längre föredrag ådagalade det stora behofvet, att nu få uppgjordt ett fuliständigt system för Norrlands jernvägar och bestämma några hufvudpunkter, som jernvägarne borde beröra. Han trodde, att stor uppmärksamhet borde fästas derpå, att Norrland rimligtvis icke kunde ha anspråk på många jernvägar och att omständigheterne derföre manade till, att förlägga dem så, att de flesta orter beredes någan fördelyoch dessutom i sådan riktning, så vidt möjligt vore, som den allmänna trafiken nu i allmänhet har. Han antog att om norra stambanan utdroges från Ljusdal öfver Hassela mot Matfors invid Sundsvall, till Sollefteå, och derjemte en särskild bana från sistnämde punkt genom Ragunda, Lith till Storsjön i Jemtland och vidare till Throndhjemsfjorden, alla delar af Norr änd, söder om ngermanelfven torde finna sig belåtne, emedan de alla finge mer eller mindre gagn af ett sådant jernvägssystem. De talare, som dereftet yttrade sig, erkände visserligen lämpligheten af en sådan plan; men trodde dock försigtigheten bjuda, att icke nu innan en närmare undersökning skett bestämma Bollefteå såsom slutpunkt vid Ångermanelfven, utan hemställde deremot att mötet borde blott tillkännage sin önskan, att norra stambanan blefve utsträckt