Aftonbladet – 30 augusti 1869, sida 3

kunde emottaga törtroendet, för den handel detta nu skulle komma honom till del. Enligt Östg. Corresp. lära besvär komn -Jatt anföras öfver senaste riksdagsmannav a (i Norrköping. ll ERONOMISKT. 4 Vatten och fiske. .): O land, du tusen sjöars land! Vi eg tt inga alper, inga stora segelbara floder, jem I förliga med fastlandets; men vi ega mång vattenfall och sjöar, än omgifna af leende än gar och böljande skördar, än speglande jung I fruliga björkar med sina hvita stammar elle n kantade af mörka allvarliga barrskogar; oci s denna vattenrikedom bidrar i hög grad til den leende och vexlande tafla vårt land fö ; reter och som väcker utländningens beundrår a I för la belle Suede. 1) Men ha vi tillgodogjort all den rikedon -I dessa vatten lemna? Visserligen ha de komi I munikationsleder mellan landets särskilda de: , lar, som många af dessa vattendrag erbjuda på senare tider alltmer beganats; men hw mycken naturkraft förspilles ännu genom för.summade vattenfall. Då England börjar frukts I för sinande stenkolsgrufvor, mnefatta våra vatten kraft fullt motsvarande allt Europas, ja hela jordklotets behof af kraft för all fabri.Ition, som kan drifvas med stillastående verk -Se här en ungefärlig uppskattning af blott de örre svenska vattendragens kraftvärden efter I hästkrafter om 1 kubikfot fallande på 10 fot. I Venern, 130 fot öfver hafvet, ger 20,000 kft i sekunden, 260,000 hästkrafter. I förhål-Hande dertill förhålla sig öfriga vattendrag så: 2 SRV SEN FER WEE Ede Öms PrsBOP TR ORBOSTTLSL ER HT? BÖR: m se s BRSRR SES met ÖS I me B B 2 vvrrsvererå EB a ES nentva4n3 POESOTAAS om NEÖRSESGSSES Kösbangåere So dine Seen BE e EBSSSES mm RESA z lat 4 s ru HH SB33TTERLNIuA SS BÖESA ha oh Ia ha jota 1 I a I ta RS 495 TIP 000 mm Bjervsrrrrrrrr B 2 5 SR Si je 3 3 S er m S Alevvevurverrv rå kl mm 5 H Häraf kan hälften afdras för vattnets egen framdrift, hvadan blott 4 anses gagneligt för arbete med maskiner och anläggningar; men öfver 1,500,000 hästkrafter återstå dock, utom alla bifloder och mindre vatten. Antas ett värde af blott 100 rår pr hästkraft pr år, så representerar obegagnadt eller ära obegagnadt vattenkraftsarbete inom Sverges stora elfver 150 millioner rdr pr år. Englands hela jernindustri upptar blott omkring 250,000 hästkrafter. Jemför en nyssutkommen skrift: Om fattiges vård och försörjning. Men är detta den enda nytta vi kurina hemta af våra många vatten, och skulle ej alla våra sjöar, strömmar och åar kunna skänka oss massor af sunda, välsmakande och dyrbara födoämnen och lemna oss vida större behållning, om fisket sköttes med mer omsorg än vanligen sker? Vid de flesta egendomar, som ha äfven större fiskvatten, äro dessa utarrenderade till fiskare, som årligen aflemna ett eller annat pund fisk och stundom äfven någon mindre penningsumma. Härtill inskränker sig vanfall är detta ock allt hvad fiskaren kan lemna, ty ofta är det med knapp nöd han kan dra sig fram, Detta är ock naturligt med den ringa skötsel. som egnas fiskvattaen, om nåligen hela fördelen för egaren, och i de flesta gon sådan ens kommer i fråga. Man sköter sin åker, sin boskap, ja man har börjat sköta skogen och omhulda jagten; men skötseln af fisket består vanligen i att ta allt som kan tas, både stort och smått, ätbar fisk och smått yngel, som blott duger för fyrfotingarne; allt tar man, förbättrande endast fångredskapen, obekymrad om tillväxten. Man egnar ingen vård åt ynglet och skänker ej minsta uppmärksamhet åt lekplatserna, om ej för att under leken ta för sig.så mycket som möjligt. Den som vill ha fisk i sin sjö, måste ställa så till, att den ringa fisktillgång, som i följd a oafbrutet tagande fins qvar, ej utödas. Man är så behändig att hitta på krokar, järdar, refvar och nät, och tycker sig ha ort ett godt kap, när man får upp någon af de alltmer sällsynta större fiskarna. Men ör att skydda och bevara fisken gör man ntet. Det är som man trodde, att stenarne, sanden och leran skulle kunna förvandlas till isk utan någon fiskfar och fiskmor. Man våste dock sörja för fiskens trefnad och ställa å till, att fisken leker ostörd på ens eget område genom att här och der i lugnvätten nedsätta risbråtar eller andra föremål, der isken kan krypa emellan och under och fäta sin rom, och der det späda ynglet står skyddadt för roffiskar. Hvad man i egen å ller sjö sålunda gör, kommer egaren sjelf i örsta rummet till godo; ty det är utrönt att isk, som nästan allt lefvande, är fästad vid in födelsetrakt och liksom flyttfågeln, efter utfärder till främmande orter, vänder om till nemorten, särdeles vid lektiden. Sjön får ej anses som en outtömlig grufva; visserligen är fiskens fortplantningsförmåga så tor, att minskningen först långsamt märkes; nen jemför man förr och nu och tillser fisk. ikheten i mera olect hoefolkada länder så.