Aftonbladet – 30 augusti 1869, sida 3

re it 1 la 0 a le SE K KIL BR EV KM Mg PRTELETTIREREMRE gifva ersättning med penningar, till hvilken låne åtgärd för bolagets räkning styrelsen redan ä genom reglementet så fullt bemyndigad, att någo å bolagsstämma fattadt beslut derom alls icke er fordras, finner sig följaktligen icke berättigad att med intrång i de brandskadades juridiska rätt göra något uppskof häruti för tillkallande af extr: bolagsstämma, hvilken, enligt 68 i reglementet icke finge sammankomma tidigare, än tre måna der efter kallelsens kungörande. Detta nu an tydda juridiskt tvingande hinder för ärendets hän skjutande till extra bolagsstämma är naturligtvis det för styrelsens förfaringssätt främst bestäm mande; men derutöfver kunde ock, derest sakförhållandet gåfve rum för ett sådant öfvervägande. styrelsen stanna i tvekan, om icke, på.en tillkallad extra bolagsstämma, en nu alldeles oberäknelig majoritet kunde till styrelsen ställa en förebrå ende fråga, huru styrelsen kunnat anse sig berättigad att besvära bolagets delegare med urtima sammankomst för ett ärende, som i sin natur alls icke vore någon i reglementet oförutsedd händelse, utan tvärtom bokstafligen förutsatt i 44 8, som talar om extra afgift till belopp af ett, ett och ett halft eller flera års inträdesafgift, och för hvars behandling definitiva och ovilkorliga föreskrifter gifvits i sjelfva reglementet. För öfrigt vore det att bemärka, hurusom detta ärende icke skulle kunna på bolagsstämma upptagas till behandling i den vanliga ordning, att alla dåvarande bolagsmän skulle ega rösträtt. De delegare, som tillkommit efter Geflebranden, skulle icke ega att besluta något, som anginge verkställigheten af de äldre delegarnes förbindelse till ansvarighet för Geflebranden. Den lag, efter hvilken rättsförbindelserna i detta afseende skola bestämmas, utgöres af bolagets reglemente i dess nuvarande lydelse; och tillärnpningen af denna lag är genom reglementet uppdragen åt bolagets styrelsen, utan hänvisning till någon behandling å bolagsstämma såsom förvaltningsärende af beskaffenket att kunna der afgöras. Inför bolaget är styrelsen ansvarig för sina åtgärder i sådan sak, liksom ialla öfriga; men i dessa åtgärder kan bolaget icke omedelbarligen ingripa. Då således styrelsen var stadd i nödvändighet att på egen hand, utan inhemtande af bolagsstämmas beslut, börja och fortsätta handhafvandet af förevarande bekymmersamma ärende medelst tilllämpning af såväl ofvan anförda 46 8, som ock 43 och 44 8S i reglementet, hvilka afhandla den behöfliga utskrifningen af extra afgift från bolagets delegare, kunde styrelsen visst icke förbise eller med någon likgiltighet betrakta den svåra tyngden för delegarne af så stor, hos detta bolag lyckligtvis förut osedd beskattning; oehstyrelsen hade då att noga öfverväga tillämpningen af föreskriften i 44 om tiden för första inbetalningen och den lämpliga mellantiden för de öfriga betalningsterminer, å hvilka hvarje gång ett halft års afgift borde erläggas. Reglementet har med uttrycken minst tre måI naders och minst fyra månaders mellantid gifvit stort utrymme för styrelsens godtfinnande i dessa bestämningar. Men vid närmare öfvervägande af vissa vigtiga principer i bolagets organisation och reglorna för dess förvaltning tror styrelsen sig finna en nödvändighet att undvika sådan tillämpning af nämde stadganden, hvarigenom de tillfälliga händelserna af extra afgifters utskrifning för brandskador komme att draga öfver bolaget långvariga följder af skuldsättningar, äfvensom, i den möjliga händelse, att lån för bolagets räkning icke stode att erhålla, kunde vållas oreda i den angelägna omsorgen att bilda och bibehålla ständigt tillgänglig kassa af det uti 43 8 stadgade normalbelopp. Bolagets organisationsgrund förutsätter icke utvägen att medelst bolagets skuldsättning hvälfva bekymren på framtiden i vidsträcktare mån, än att genom sådan åtgärd anskaffas medel att snärt kunna med penningar utbetala redan åliggande brandskadeersättning, hvartill kassan icke förslår; och detta lån bör gäldas så snart dertill erforderliga bidrag af extra afgift lämpligen kunna ingå. Detta bolag kan icke, i likhet med andra associationer, som behandla ständigt för alla dess delecare gemensamma angelägenheter, fritt använda utvägen att genom lån. anskaffa rörelsekapital och låta upplåningen ingå ihela bolagets gemensamma skuld. Skuldsättningen är i detta bolag skarpt begränsad, stäld i beroende af den införväntade extra afgiften. Enligt styrelsens åsigt bör då indrifningen af denna extra afgift icke fördröjas utöfver det nödvändiga. Icke beqvämligheten för de betalningsskyldiga delegarne, i och för sig sjelf och i märket för ordnandet af denna anstalt till gäldande af bolagets skuld, ty i sådant fall skulle en gräns icke -lätt vara funnen för begagnandet dess allmännaste begrepp, skall ensam vara ögonjaf denna lindring i det närvarandes bekymmer på framtidens bekostnad. I två hufvudsakliga hän seenden finnas giltiga skäl att icke långt utsträcka den tid för inbetalningen af delegarnes extra afgift, hvaraf, i dessa ärender, skall bero, i ena fallet åferbetalning af det till brandskadeersättningens gäldande upptagne lån, — och i det andra, då lån icke kunnat vinnas, utan ersättningen blifvit medelst fordringsbevis till de brandskadade erlagd, inlösningen af dessa fordringsbevis. Ehuru nemligen, såsom förut är antydt, dessa fordringsbevis, af löpande beskaffenhet och med utfästelse af ränta, skola i emottagarens hand föreställa kontant betalning af den fordran, som för honom genom branden uppkommit, lärer det vara klart, att den brandskadades rätt fordrar, att fö bindelsernas inlösning icke på något för honom oski ligt sätt fördröjes till aflägsnare tid. Såsom ofvan antyddes, har väl reglementets ordalydelselemnat bolagets styrelse fria händer att välja och bestämma betalningsterminerna för extra afgiften, hvaraf terminerna för fordringsbevisens inlösning, enligt 46 , skola bero; men icke kan meningen härmed vara, att, i denna styrelsens pröfning af det nödiga, lämpliga och tillika under moralisk synpunkt för bolaget värdiga, skulle lemnas åsido allt afseende på fordrinysegarens intresse, och blott gäldenärers afses. Styrelsen får icke förgäta, att de utfärdade förbindelserna, genom hvilka den ena arten af fordrinasrätt gifves såsom betalning för den andra, blott äro utfästelser om blifvande penningbetalning, så att, om möjligen tillfälliga konjukturförhållanden (måhända icke så litet försvårade genom den senare tidens obetänkta framställningar i offentligt tryck om detta bolags oduglighet och behof af väsentlig ombildning) gjorde det svårt för den brandskadade att utan förlust sälja dessa fordringsbevis mot kontanta penningar, han blefve intill förfallodagen i saknad af möjligheten att medelst brandskadeersättningen bekosta återuppbyggande af sitt nedbrunna hus. Till ledning för styrelsens bestämningsrätt måste dock gälla en lag, den der icke får förbises af ett bolag, som behöfver godt anseende och godt förtroende äfven i annat, än der let gäller upplåning af penningar: grannlagenhetens och billighetens bud. Om någonsin en skuld i bör få benämningen af chedersskuld,, synes det vara Städernas allmänna brandstodsbolags förbinlelse till de brandskadade i Gefle, bvilka några ir sedan med sina meddelegare i bolaget delade ! len kännbara förlusten genom branden i Carlstad och nu i sin ordning ega anspråk att, med lika veredvillighet, få tillgodonjuta sin nödhjelp — en ijelp, hvars benämning redan anvisar, att den icke år uppskjutas till aflägsnare tid I afseende på skuldsättningen, vare sig medelst ipptagande at lån för bolagets räkning eller geom utfärdande af fordringsbevis till de brandkadade, förekommer ytterligare i bolagets orgaationsgrund en princip, som för styrelsen synes örbjuda lånetidens alltför långa utsträckning. I dana händelser, som den nu ifrågavarande, skall, igt. 43 8 i reglementet, skuldsättningen drabba ndast den egendom, som i bolaget försäkrad var lå den brandskada timade, som beslutet om extra nd — Am Ebia KRA BH mm Rn Rv RR UNM fö ke me et et ur hi fgiften ytterst föranledt. Derföre har. ock stynn I dann dann He Vr rr NL ke