Aftonbladet – 28 augusti 1869, sida 3

en pajazzo, som spelar menniskoätare. Det är omöjligt att hålla Sig allvarsam vid hans lustiga försök att Eluka riksdagsmän på beställning. Han sväljer och sväljer alldeles som en eldätare, men det är inte så farligt som det ser ut. Jag har bört mången yttra sin förargelse öfver detta tilltag att afspisa Andra kammarens män genom att sjelf ta munnen full, men jag kan inte förstå hur det är möjligt att ens ett ögonblick ta den saken på allvar. Författaren har bestämdt icke anspråk på något sådant. När han säger catt sanning och naturtrohet varit hans ögonmärken så kommer man ovilkorligt att tänka på hur man som barn klippte pappersgöbbar och påstod att de voro menniskor. Det är en gifven följd att skrattmusklerna komma i rörelse då man på hvart blad ser folkets förtroendemän affärdade med några rader, hvar och tecknade till karakteren med åtta a tio ord, till exempel: cEn rättskaffens man, vän af nykterliet. Pålitlig landtman, eller: Koketterade både för landtmantiapartiet och dess motståndare, men vann ej förtroende på någotdera hållet. Ibland söker författaren imponera, när det väller att sluka en storhet, men ju mera han behöfver gapa öfver rofvet, ju lustigare ser han naturligtvis ut. Män, som hela sitt lif arbetat och verkat för upplysning och framitskridande, tror ban sig tillintetgöra med att helt tvärsäkert yttra, att de genom sin verksamhet utöfvat det förderfligaste inflytande på svenska folket, eller att de cgenom förs vända åtgärder bringat landet till branten vf ruin... Med ett ord, författaren till den frågavarande broschyren är i politiken hvad salig vaktmästar Beckman var Mi poesien. Ju mer han bemödar sig att se allvarlig ut, u större blir den komiska effekten, Och i rår tid sätter man värde på den som kan oa folk på ett eller annat sätt; med eller not sin vilja. Derför helsar jag honom välcommen på arenan som en verksam anhänare af den glada politiken. Richard.