UTRIKES, o FRANKRIKE. Atskilliga af de franska landsflyktige, dem amnestien :skulle komma till godo, ämna icke begagna sig deraf. Bland dem äro den bekante utgifvaren af tidningen Lyktan, Rochefort, den gamle Blanqui, kommunistchefen, hvilken från 1839 till 1859 nästan oafbrutet suttit i fängelse (han är nu 64 år och sedan 1865 bosatt i Brissel), Louis Watteau, läkare i Briässel, Eugene Baune, en af tidningen Reformes grundläggare, republikens kommissarie år 1848 och medlem af nationalförsamlingen (vistas sedan 1852 äfven i Brissel), Anselm Roselli, författare, f. d. medlem af nationalförsamlingen och landsförvist 1852, Madier de Montjan, f. d. representant (sedan 1852 i Brissel) samt apotekaren Miot, f. d. representant, är 1852 internerad i Lambessa i Afrika och efter 1859 års amnesti åter dömd (1861). Flere mindre bekanta landsflyktingar komma äfven att stanna qvar utomlands. Deremot har Felix Pyat, som i många år lefvat i landsflykt i London och sista gången för omkring ett år sedan dömdes såsom författare till Billetins de la commune revolutionnaire, redan återvändt till Paris. Marskalk Niels enka har fått sig beviljad en pension af 20,000 francs.