Aftonbladet – 26 augusti 1869, sida 3

blod, gossar om knappast sexton år och kraf tiga krigare lågo i samma linea. Slutlige förde hon med sig derifrån den vissheten at den engelske Ribaumont icke var der, oc när så var, måste han vara räddad! Någo; närmare visshet förstod hon att hon ej kund erhålla, ty hon kunde ej vänta att få träff: Kvarken sin far eller sin bror. I staden rådd ett slags panisk förskräckelse. Hela Pari trodde att hugenotterna höllo på att resa sij och skulle slå alla katoliker ihjäl, och me den uppskrämda feghetens obarmhertighet hade nu pöbeln och borgarne börjat hjelp: hertigarne af. Anujou och Guise att fullbord: slagtandet, drogo sina hyresgäster fram wi deras gömställen och angåfvo alla, som d misstänkte för ovilja mot messa och bikt Men påföljande måndag kunde Diane doch sända ett bud till sin far att han nödvändig måste komma till henne, emedan fröken Nidde-Merle var mycket sjuk. Hon skulle möte honom i trädgården efter morgonmessan. Der visade hon sig följaktligen, blek mer rak och stolt, med sin stora solfjäder i handen såsom solskärm, och mötte både sin fader och sin broder. Hon blef ett ögonblick obehagligt öfverraskad af den senares närvaro,. ty hon hade icke så obetydlig makt öfver sin far, då hon deremot sjelf var rädd för brodrens sarkastiska tunga och blick: hon visste att han ej ett ögonblick tvekade att såra henne huru djupt som helst; och hon skulle varit i stånd att aflocka sin far vida mera nyheter om han varit allena. Frankrike har bland sina alster sällan eller aldrig saknat tiger-markattan eller den grymme narren, och detta genus var i sin fulla blomstring under Catharina de Medicis och hennes söners tid, då dräggen af Frans I:s pseudo-ridderlighet ännu dröjde qvar, då de gräsliga, borgerliga och utrotpingskrigen