Aftonbladet – 25 augusti 1869, sida 3

a — RR ———— — ALAA A——— room —— män, med hvilka de några timmar förut skämtat. Ah! det är inte att undra på, sade den unge abben, och lyftade varsamt den späda gestalten. Detta har varit en fasans natt. Jag har skyndat hit för att få veta om konungen har kännedom om denna rysliga sammansvärjning af hertigen af Guise och hans parti, och om det blodiga arbete som föregår i hela Paris. Konungen! utropade Diane, Herr abbå, vet ni hvar konungen nu är? På balkongen mot flodsidan, och skjuter sjelf efter flyktingarne! Akta er! Till och med er prestrock skulle inte kunna rädda er om herr dO och hans band hörde er nu. Men jag måste bedja er hjelpa mig med detta stackars barn! Jag är rädd att hennes vansinniga rop skall höras. Abbön, stum af fasa, lydde henne och bar den ännu sanslösa Eustacie upp till hennes rum, som de öfriga hoffröknarne alla hade öfvergifvit. Han lade henne på bädden, och inseende att han ingenting mera kunde göra, lemnade han henne i kusinens och kammarjungfruns vård. Det stackars barnet hade varit sjuk och feberaktig alltsedan maskeraden och dessa få dagars oro och väntan, jomte denna långa, ängsliga natt, hade alldeles brutit hennes krafter. Hon uppvaknade ur sin svimning, men vände hufvudet från dagern och ville hvarken höra sin kusin eller svara henne. Men, Eustacie, barn, hör mig då! Detta allt är för ingenting — han lefver ju! sade Diane. Plåga mig inte med falskhet, sade Eustacie med svag röst. Nej, nej, nej! De ville blott hindra er att fly, men... De visste det? utbrast Eustacie och re