Aftonbladet – 24 augusti 1869, sida 2

glömma sina egna tankar, och hertigen, emedan hans nyktra tankegång dervid lätt kunde utspeja andras hemligheter, för att sedan tjena till ämne för hans elaka skämt. Berenger skulle gerna velat förblifva obemärkt, men hans blonda hufvud sågs nästan alltid öfver de andras och kungen uppsökte honom genast. Ni I sade han. Jag trodde ni hade skött edra affärer, så att ni för längesedan rest härifrån!s Öch innan Berenger hann svara, tillade han hastigt: Men efter ninu är här, så följ mig till min sängkammare! Vi skola hafva ett gille der i qväll, som skall höras öfver hela Paris! Ja, och som skall ruska Rochefoucauld upp ur hans söta sömn midt i natten. Ni blir ju en af oss, Ribaumont? Jag befaller er det. Och utan att vänta på svar, lade ban sin arm om Rochefoucaulds hals och gick bort med honom för att tilltala någon aunan i sällskapet, så häftigt och larmande som om han varit hvad skottarne (och äfven svenskarne i vissa bygder) kalla feg, det vill säga, af ödet utsedd att snart dö och med en halft medveten aniovg derom. De kungliga personerna tyckas hafva föresatt sig att hindra våra planer,, sade Berenger så snart konungen ej längre kunde höra honom. Men du går ju ej! Hans dryckesbröder sitta hos honom och dricka vin till klockan två eller tre på morgonen. Vi skulle då ej heller komma härifrån i natt. Nej, jag måste underkasta mig hans missnöje. Vi skola snart vara utom hans rikes gränser. Men denna inbjudning ger mig alltid en förevändning att stanna qvar i slottet. Man beger sig redan härifrån. Snart är du allena min!