Aftonbladet – 24 augusti 1869, sida 2

Så snart drottningens cowcher är förbi. Jag skall blott påtaga en resdrägt. Vid foten af spiraltrappan. Älskade, var modig! Jag fruktar ingenting, då jag har ditt beskydd. Se, drottningen stiger upp. Elisabeth reste sig för att gå bort till sin svärmoders rum och vördnadsfullt säga henne godnatt, och Eustacie måste följa. Skulle Diane vara der? O, att hon ej blifvit befald att döma mellan sitt hjertas kraf och försigtighetens! Grymma omtanke! Diane var der, rak som en poppel, blek som marmor och med nästan stel blick. Eustacie smög sig fram till henne och lade handen på hennes arm. Hon vände sig bäftigt om och såg nästan skrämd ut. Kusin, du har varit mycket god mot mig! Diane spratt till som st n af en nål. ;Du skall ju alltid hålla af mig, hvad som än må hända ? hviskade Pust Skall detia vara ett farväl? sade Diane och grep henne härdt om handleden. j Fråga mig ej, Diane, jag får ingenting säga. . Der intet förtroende gifves är intet förräderin, sade Diane drömmande. Nej, svara mig ej, liten, dertill få vi tid en annan dag. Hvar är han? I det ogi-de-boeuf, som är emellan konungens och drottningens våning. Jag måste gå. Nu går drottningen. — Diane, ett enda vänligt ord. Dåraktiga barn, jag skall säga så många du vill en annan gång, sade Diane och drog sig undan. Följ din drottning nu. Katarina, som satt mellan sina döttrar Clauda och Margreta, såg förströdd ut och afskedade snart sin svärdotter, Elisabeth, som Eustacie var tvungen att följa med till hennes sofkammare. Der genomgingos lång