Aftonbladet – 23 augusti 1869, sida 3

för bolaget, och en ändring i reglementet äfven denna del torde böra ifrågakomma. Flera andr: anmärkningar kunna göras, men det anförda torde denna gång vara nog. Således — om städernas forstleringe ola önsks bibehålla det förtroende och anseende, som de till: förene åtnjutit, såsom varande de fördelaktigaste af försäkringsbolag, torde de nödgas utan dröjsmål vidtaga sådana reformer, som i fråga om försäkringsvilkoren närma dem till öfverensstämmelse med de enskilda bolagen. Härigenom, och endast härigenom, skola bolagen, hvilkas solidit6 ej ens kan ifrågasättas, kunna täfla i billighet med de enskilda försäkringsbolagen; ty lika visst som det är, att bolag, hvilka ej äro stälda på vinst; må. ste, rätt skötta, kunna lemna billigare försäkringsvilkor, än de bolag, hvilka afse denna fördel, lika visst är det äfven, att så länge de vinstsökande bolagen lemna försäkringar till vida billigare premier samt visa redbarhet och liberalit mot brandskadade ee fa skola få personer ens af dem, hvilka hylla den åsigten, att brandförsäkring bör tagas till egendomens fulla värde, vilja söka försäkring i bolag, uti hvilka icke någon gräns finnes för hvad som af försäkringshafvaren kan komma att i premier utkräfvas. I afseende å städernas allmänna brandstodsbolag vilja vi tillägga ytterligare några ord. Vi hafva framför oss berättelsen öfver 1867 års revision i detta bolag och ett sammandrag af protokollerna vid 1868 års bolagsstämma med samma bolag, hvilka båda handlingar finnas att tillgå hos brandstodskomitterna i städerna. Vi vilja derur endast anteckna, att bolagets förvaltningskostnader under förstnämde år uppgått till ej mindre än 47,212 rår 30 öre, hvaraf ensamt till aflöningar, arvoden och gratifikationer 34,802 rdr 50 öre; att vid 1868 års gp anslagits för inspektion under två år af brandanstalterna i riket 13,000 rår, -caktadt 1867 års revisorer framstält synnerligen skarpa anmärkningar mot det sätt, hvarpå dessa inspektioner företagits, samt att, sedan vid 1866 års bolagsstämma beslutite, att styrelsens ditintills hafda uppdrag att för bolagets räkning inköpa lämplig fastighet skulle förfalla, det oaktadt vid 1868 års bolagsstämma, på styrelsens då framstälda förslag, beslut fattats att för bolagets räkning inköpa en äldre, betydligt bristfällig fastighet i Stockholm för den betydliga summan af 250,000 rår, hvilket belopp med 100,000 rdr öfversteg taxeringsoch brandförsäkringsvärdet å samma fastighet. Köpeskillingens belopp ökas genom kostnaden för fastighetens reparation, hvilken, enligt protokollerna, beräknas till minst 15,000 rår. Reflexionerna öfver förvaltningen af detta bolag torde, efter hvad vi nu anfört, göra sig sjelfva. Åtskilliga af de delegare i bolaget, hvilka bivistat omförmälda bolagsstämma, kunna för öfrigt lemna muntliga upplysningar af den beskaffenhet, att delegarne i bolaget ej lära underlåta att vid stundande bolagsstämma nästa år bättre och mer mangrannt bevaka sin talan. Att fråga då torde förekommå om bolagets upplösning är långt ifrån oväntadt. Skulle någon upplösning deraf ej ske, så anse vi det vara med bolagets synnerliga fördel öfverensstämmande, att bolaget, som eger få, om ens en ke försäkringshafvare i Stockholm och som, efter hvad vi nyss nämt, är belastadt med alltför dryga förvaltningskostnader, flyttar sitt säte till annan lämpligare: ort; förslagsvis till Jönköping, hvarest styrelsen för städernas lösöreförsäkringsbolag är förlagd. Härigenom vunnes, bland annat, betydligt minskad kostnad för förvaltningen, och delegarne i det ena bolaget, hvilka till en stor del äro delegare jemväl i det andra, sattes i tillfälle att kunna samtidigt bevaka sin rätt i båda bolagen. Det torde äfven ifrågasättas, buruvida ej båda dessa bolag , efter deras reorganisation, borde under en styrelse förenas. Att sådant till vinst för båda bolagen bör kunna ske, derom vittnar organisationen af bolaget Skandia och Svea. Större enhet i förvaltningen och synnerligen minskade förvaltningskostnader vore ovilkorliga följder af en sådan åtgärd. Slutligen öfverlemna vi åt våra läsare och företrädesvis till de af dem, hvilka tillika äro brandskattade försäkringshafvare, att, efter öfvervägande åf hvad vi nu med stöd af verkliga fakta anfört, afgöra, huruvida de anse sig befogade att instämma i ombudsmannens påstående i åberopade artikel, att gemensamhetsbolagen (— städernas RDR re långt ifrån att gifva anledning till missbelåtenhet och klander, ega (i det skick, hvari de befinnas) anspråk på erkännande af de obestridliga förmåner de tillskynda delegarne,