Aftonbladet – 21 augusti 1869, sida 3

hugenotterna till del, ett mycket misstänkt utseende. Hastigt och hemlighetsfullt skall slaget komma, och vi kunna ej nog vara på vår vakt, Derföre ber jag eder, mina unga vänner, inte a att fara eller död för eder skall falla tungt på-dem I älsken och hedren i edra hem. Med dessa ord lemnade han ynglingarne allena, tydligen ovillig att mottaga vidare förtroende, och Berenger höll sin sista rådplägning med Sidney, som sedermera skulle förklara allt för Walsingham och påskynda Adderleys hemresa till England. Osbert skulle ensam följa sin husbonde till Louvren, sedan :han :skickat de fem engelska ridknektarne ombord på den däckade ffodbåten, som skulle vänta på flyktingarne. Berenger skulle som vanligt infinna sig på hotvet såsom tjenstgörande kammarherre, och bland de många som trängdes der, borde det blifva honom lätt att obemärkt draga sig undan. Han :skulle derpå begifva sig till foten af lilla rappa . som ledde upp till hofdamernas rum, och Eustacie skulle med sin kammarjungfru, Veronika, omkring klockan elfva på aftonen gå ned för denna samma trappa. Osbert skulle komma dit från lakejernas sal, der han hade en vän, och man hade försäkrat sig om portvaktens medverkan, för att få bakporten till Seinen öppnad. Sidney skulle. gerna velat följa sin vän till hofs, men vid närmare betänkande fann man att det då skulle vara mindre lätt för Ribaumont att obemärkt aflägsna sig. De båda unga männen togo derföre ett hjertligt farväl af hvarandra under ömsesidiga löften att fortsätta den vänskap för lifvet, somde hade begynt, och att ofta skrifva till hvarandra. Etter en hjertlig omfamning skildes de vid porten och Sidney stod. der länge och såg efter den bortgående vännens höga gestalt,