Aftonbladet – 20 augusti 1869, sida 2

af Navarra inlät sig godvilligt i leken, och gjorde just jemt och nätt så mycket motstånd som behöfdes, för att demonerna skulle hafva litet besvär med sin fånge, under det han genom lätta språng och oväntade kraftyttringar visade, att om han var utesluten från paradiset, så var det med hans eget medgifvande och derför att leken roade honom. De flesta af hans kamrater följde hans exempel, men prinsen af Cond6 underkastade sig sitt öde med dyster och bedröflig. min, hvilket icke litet bidrog till den allmänna munterheten, och Berenger, med Eustacie blek och olycklig för ögonen, lade alltför mycket allvar i leken. Han hade en så obetvinglig lust att springa och befria henne ur det oupphörligt kringsvängande fängelset, att han med full kraft korsade sitt svärd med prinsens. Den försilfrade trävärjan brast i hans hand, och i samma ögonblick grepo de densamma och förde honom bort, och då de funno att han på allvar försökte slita sig lös, samlade de sig om honom, kastade honom baklänges och bundo honom till händer och fötter under gälla skri och gapskratt. Han trodde sig höra ett svagt utrop at Eustacie, och med en hastig, oväntad rörelse reste han sig i sittande ställning, men en Hänt stämma, som han väl kände, utroade: P Ha! Högmodet, en af dödssynderna! Min herre tror atthans målade ansigte har behagat nymferna. Till djupet med honom! Och dermed ryckte några demoner honom med sig, medan andra dansade: ett slags krigsdans omkring honom och stucko honom med sina treuddar, och: den förnämsta plågoanden, som han alltför väligenkände, ej blott hoppade öfver honom, men sparkade honom i aneigtet med sin klufna hof, icke af lustig,