Aftonbladet – 20 augusti 1869, sida 2

nen Karon, Till höger om floden var Elysium, en rund ö, som vände sig medelst ett hjul, hvilket var ett slags planetarium, och i koncentriska cirklar framställde molnen, s0lep, månan och de sju planeterna, djurkretsens tolf tecken och fixstjernorna, allt upplyst med små lampor. Sjelfva ön var betäckt med grönska och der, i salar med lysande blomsterväggar, hvilade tolf af paradisets nymfer, bland hvilka Eustacie var en. På andra sidan af strömmen var ett annat hjul, hvars hemska emblemer påminte om Dantes Inferno, och upplystes af mörkröda lågor, medan små klockor voro upphängda derpå, som oupphörligt klingade. Alla af hoffolket, som hade några anlag för buffonnerie, hoppade och dansade deromkring under vilda skrän och skri. Konung Karl och hans båda bröder stodo vid stranden af den elysiska sjön. Konungen af Navarra, prinsen af Conde och en op af de yngsta och muntraste hugenotterna skulle storma paradiset, för att vinna nymferna. Deras rustningar voro högst illusoriska — blott tunna plåtar af guld och silfver, såsom harnesk öfver deras sidentröjor, men så voro också alla lansar och spjut vid hofvets lekar af det oskadligaste släg, alltsedan dessa furstars fader tillsatte lifvet för Montgomerys spjut. Och der konungen och hans bröder — en af dem en spenslig, krokryggig pojke — skulle. vara försvarare, der kunde striden ej blifva annat än den lättaste lek, och bland åskådarne funnos de, som tyckte att angriparne, både i verkligheten och allegoriskt kunde varit vissa om segern. Men dessa tre skyddsenglar hade goda bundsförvandter i det infernaliska sällskapet, som, så fort hugenotterna skiftade svärdshugg med englarne, genast omringade dem och drogo dem bort till Taärtarus. Henrik