Aftonbladet – 19 augusti 1869, sida 2

måste erhålla riktigt fullgiltiga bevis på, att lalltid blifva betydande som öfvergångsperiod loch ytterligare bekräfta, att ingenting annat duger, än den fullständiga friheten, samt att affa sig ett annat. Men hvar skall ett sa-) D nt påträffas, då sjelfva den kejserliga fran-svår a mönstertegimen visat sig oduglig att aneller ndas som vitnesbörd mot den konstitu-lan mella friheten i Europa? Det är ett svärt trå 2 för nämda frihets motståndare, Hvar-gifv n Julirevolutionen 1830 eller Februari-re-lfunt lutionen 1848 kunde hafva gjort dem så lnits odfälda, söm vissheten att de kejserliga ltän anska institutionerna af år 1852 ickelängre sati ro användbara. å 2008 ST ILAG Dessa institutioner hafva dukat under Helt det kelt för omöjligheten att. längre kunna göra ken enst.. De hafva icke afskaffats genom.en ma ivillig eftergift af den som är deras upp-hvi ofsman, utan nödgats vika, emedan gran-när on till den astarka styrelsen just befanns). I ara svag. Det heter visserligen från visst der åll, att Napoleon III nu cskänkt friheten fhvi t Frankrike, men detta sätt att maskera Fr tt dåligt spel bör väl icke kunna bedraga ins ånga. Utan att fästa sig dervid, att ut-lgrn rycket askänka är mycket oegentligt, då lde rågan är om att återgilva en del af hvad At van förut a med våld, samt utan attste vända, att de nu gjorda eftergifterna visst soc ;ke äro likbetydande med den afrihet, som ling äl en gång skäll tillkomma äfven Frankrike, i sig n man dock icke underlåta att fästa upp-me närksamheten vid det faktum, att det ärlig len allmänna opinionens makt, som nu med I ga emotståndlig kraft brutit 1852 års revolu-de ion och dessa hafva icke kunnat annat änm: isa sin oförmåga gentemot nämda opinion. !hv Om den föregående franska kammaren uteu recklat så mycken styrka som den i år utralda gjorde endast genom att visa sig; om len förstnämda i vissa afgörande ögonblick kunnat, liksom den sistnämda genast, upp-l!p, ;räda inför den astarka styrelsen som en Hi olk för hvad nationen känner, skulle många kk olyckor kunnat undvikas. Expeditionen till å Mexiko hade då icke kommit till stånd eller åtminstone hade den återkallats efter de första varningarne af erfarenheten, genom Frankrikes fria vilja och icke under Nordamerikas P påtryckning, som naturligtvis icke kan annat D än kännas förödmjukande för fransmänner. Tilldragelserna i Tyskland år 1866 hade sannolikt då ej heller tagit den riktning, som b de verkligen gjorde och, ty det ena är onekligen en följd af det andra; den franska militärorgavisationen, som kännes så tryckande, 5 icke då blifvit oundviklig, hvilket åter i sinH ordning inverkat på öfriga länders krigsbudget. Men måttet måste rågas. Den astarkat styrelsen måsto till den ullständigaste grad visa sin svaghet såväl i den inre som i den yttre politiken. Den allmänna opinionen i Frankrike och äfven utanför nämda land hvad i teorien är falskt ej heller i praktiken duger på längden. Institutionerna af år 1852 utgingo från två lika falska antaganden, nemligen, att allmänna rösträtten skulle utöfvas endast under regeringens ej blott köntroll, utan äfven verksamma ingripande, samt att senaten skulle kunna vara en aktiv och vaksam del af statsmaskineriet. Såväl 1 det ena som det andra af dessa antaganden ! har nu mer än tillräckligt visat sig vara en chimär. Det är orsaken hvarför 1852 års institutioner omöjligt kunde göra tjenst längre. Sedan den upplysta opinionen redan längel, haft den saken klar för sig, har institutioner: nas egen upphofsman slutligen nödgats medgifva detsamma: : Den personliga regeriogen, den astarka styrelsen,, blåser till reträtt och nödgas söka skydd under parlamentarismens förskånsningar. Att hon gör det motvilligt kan man se, men deröfver behöfver man. ej oroa sig. Det af Napoleon III nu tagna steget söker han balansera genom att lägga större måkt i händerna på just den institution, som visat sig minst duglig inom parlamentarismen, nemligen senaten, men det skall ej hjelpa på längden. Huru länge det tg som Napoleon nu invigt genom senatskonsultet af den 2 dennes, skall ega bestånd, är svårt att förutsäga. Sannolikt blir det väl icke särdeles långlifvadt. I hvilket fall som helst skall det dock ja NA KE ke hvad Frankrike först och främst behöfver är att frigöras från den öfverdrifna centralisationens band. Decentralisationen är Frankrikes vitalfråga. Afven i det fallet har allmänna opinionen i det landet gjort stora framsteg. Frågan fanns knapt, kan man säga, för tjugu år sedan. Åtminstone ansåg den republikanska regeringen sig icke behöfva eller kanske e) böra röra vid densamma. Den regeringen gjorde visserligen några små förändringar, afsatte prefekterna och utnämde i stället speciella kommissarier. Men hvad de sistnämde uträttade för storverk, är svårt att uppgifva. Kommunerna fortforo att i stort och smått blindt lyda centralmakten och ej ha ett enda ord med i sina egna affärer. MSjelfstyrelsen var lika okänd under republiken som under monarkien. Centralisationen blomstrade under Ludvig Filip, under provisoriska regeringen, under Cavaignacs diktatur, under Louis Bonapartes presidentskap, och den ansågs af de flesta, som förstodo att tänka deröfver, såsom mera nyttig än skadlig, såsom verksamt bidragande att hålla tillsammans nationen och göra Frankrike ett och starkt. För öfrigt tog man saken som kunde den icke vara annorlunda och man bråkade icke sin hjerna dermed. Centralisationen hade onekligen hjelpt Februarirevolutionen och verkat att den nästan ögonblickligt erkändes i hela landet. Centralisationen hjelpte på ett kanske ännu verksammare sätt den bobaparticka statskuppen. Det var först derefter, tyckes det, som de liberala i Frankrike började taga saken i närmare öfvervägande. Man faun att om centralisationen var ett lydigt verktyg i deras hand, som innehade makten, kan det lika verksamt tjena revolutionen. Det beror endast på öfverraskning, på den som hinner först till inrikesministerhotellet och kan derifrån sätta telegraftrådarne i gång för att skicka order till Frankrikes alla pre: fekter. Så snart en pretekt mottagit order från inrikesministern, utdelar han sina befallTä RR LE TRA rd VTT Il