Aftonbladet – 17 augusti 1869, sida 3

och sedan förverkliga den. Uppriktigbet, om den ock alstrar smärta, drar dock välsignelse med sig. Men man har föredragit att låta hela den andliga hopen omornad tåga fram i flock och farnöte och när man nu ändtligen vaknar, är kanske dagen förliden. Myrberg är den af våra pietister, som har största förtjensten af, att ändtligen en ny och grundlig väckelse uppstått hos dessa, i egen inbillning, privilegierade väckta. En af hans närmaste själsförvandter och liksom han älskare af Becks teologi, redan martyr för sin tro, bedömer från ren kristen ståndpunkt den vanliga pietismen, i ett af dess mest framstående drag, sålunda; Ett abstrakt predikande om menniskars vanmakt, omöjligheten att göra något annat än ondt o. s. v., vore det än späckadt med aldrig så många lösryckta bibelspråk, leder till att menniskor med naturlig rättskänsla alls ej känna sig träffade deraf, under det andra slå sig till ro på detta vetande, genom hvilket de på visst sätt i sina enskilda onda gerningar bli otillräkneliga, då de ju i alla fall ej kunna göra annat än synda (hvarken I bättre eller sämre) eller att de på sin höjd komma till en syndkännedom i förståndet (ett Jeftersägande) och en konstlad syndkänsla, Jutan verklig djupare förkrosselse och afsky att öfvertyga någon. för sitt verkliga onda, och sedan till ett lika opersonligt annammande af nåden, -hvarat ej heller någon kraft följer, utan ett sjukligt kastande mellan en aldrig stillad inre ångest och en konstladt uppdrifven tröst. Så kan man, ifrande mot fariseism, dock uppamma ett slägte af skrymtare. Det är just märkligt, att en sådan öfverdrifven framställning af synden (som egentligen nekar all anknytning hos menniskan för det AE i verkligheten förringar sjelfva den personliga synden, då ju menniskan, enligt denna teori, aldrig kan bli värre än hon är, och således ett mer eller mindre är för henne betydelselöst. -Deremot, om man erkänner, att menniskan, ehuru hon af sig sjelf hvarken kan tänka eller göra något godt, dock emedan hon alltid är ställd inom området för Guds förekommande nåd, har att välja mellan ett sämre och bättre, då och först då blir hop; som utan sin personliga skuld är född i synd, verkligt ansvarig för hvarje sin onda handäng. Detta är så litet någon ny eller gammal cirrlära, att tvärtom hvarje samhälles lagstiftnipg och hvarje förhållande menniskor emellan hvilar på denna förutsättning. Gör rätt (i lägre mening) är en fordran, som enhvar kan och får ha på den andra. — Må man ej vara så snar med beskyllningarna för semipelagianism, katolicism m. m., dessa. obestämda spökbilder, med hvilka man skrämmer de okunniga och upphetsar de inbilska, utan Hvilken uppmärksamhet den andliga rörelsens missriktningar nu börja alltmer tillvinna sig, visas bland annat af hvad vinyss anfört ur Teologisk FPidskrift, äfvensom af den öfverläggning i anledning af dessa, hvilken nyligen hållits vid Linköpings stifts bibeloch missionssällskaps årshögtid af en talrik samling af prester (hvaribland biskopen), ståndspersoner och allmoge. Sex särskilda frågor diskuterades, bland hvilka den följande egentligen var den, som tilldrog sig uppmärksamhet och ensam cgrundligt behandlades: cHvari ligger det väsentligen felaktiga och vilseledande i den antinomistiska (lagfiendtliga) riktning, som för närvarande uppenbarar sig inom kyrkan? Och i hvad mån kan den pågående striden om rättfärdiggörelsens. begrepp sägas vara föranledd af en berättigad reaktion mot nämnda riktning? Härvid anmärktes: Man missförstår Pauli uttryck, som skulle den rättfärdiggjorda menniskan ej ha något med lagen att skaffa.:. En sådan riktning är verkligen på väg att:. utbredas. Vissa ordets förkunnare hänvisa ; till Kristus sådan man är, utan någon ånger : förut, utan någon helgelse efteråt, frälspings-; vilkoret undanskjutes; helgelsen förlorar sitt 1 värde, synden betråktas som en olycka, ej som en skuld, och vägen öppnas för syndfrihetsläran. Berättigadt vore uppträdandet mot en så vådlig riktning, blott man aktar sig för öfverdrift såsom tycktes fallet vara med en del af Myrbergs satser, hvilken antastades af några och försvarades af andra.