Aftonbladet – 16 augusti 1869, sida 3

Sauve, Karls statssekreterare, hade gifvit sin hustru förtroende af konungens planer, hon, smickrad af hertigens af Anjou uppmärksamhet, förrådde dem till honom, och drottningen-modren, förskräckt öfver detta omslag i sonens politik och rädd att förlora det ioflytande hon i så många år egt, hade ilat till Montpipeau. Hennes makt öfver sonen liknade ormens tjuskraft; så snart han kom.i hennes närhet var det honom omöjligt att motstå den. Och när hon, under deras samtal mellan fyra ögon, förebrådde honom misstroende till henne, profeterade kyrkans fall och tronens, försäkrade att alla hans bundsförvandter skulle affalla och lemna honom åt sitt öde, och slutligen tillkännagaf att hon tänkte begifva sig till sina arfvegods i Auvergne och der afvakta döden, samt bad honom som en sista nåd att han måtte tillåta sin stackars broder lemna Frankrike för att ej blifva invecklad i konungens olycka, då råkade den arme ynglingens hela själ i uppror. Hans moder kände sin styrka, lemnade giftet att verka, och drog sig, synbart sårad, tillbaka till Monceaux, säker på att det, såsom ock skedde, icke skulle dröja många dagar, innan han kom efter henne, bönfallande att hon ej måtte öfvergifva honom, och färdig att på hvad vilkor som helst öfverlemna sig sjelf, sitt samvete och sina vänner i hennes hand. Dubbelhet var så helt och hållet grundtonen vid detta hof, att konungen, när han ganska riktigt handlade efter sin moders beräkning, dock betraktade sig endast såsom slagen, men icke öfvervunnen; han afbröt ej sina förbindelser. med hugenotterna och hoppades: att framdeles genom någon mot-intrig lyckas uppnå sitt mål, och hans uppriktiga hat till hofvets politik och lika uppriktiga önskan att göra gemensam