Aftonbladet – 16 augusti 1869, sida 3

— Måns Hultins begrafsing egderum i Upsala sistl. lördagsmiddag. De i begrafningshögtidligheten deltagande samlade sig å Östgöta nationssal, derifrån liktåget utgick, då klockringningen kl. 1 dertill gaf signal. Tåget, i spetsen för hvilket bars Östgöta nations fana florbehängd, passerade öfver Jernbron, förbi studentkårens lokal, öfver Sanct Eriks torg, der åtskilliga vänner till den aflidne slöto sig till processionpen, samt förbi obelisken till kyrkogården. Hultins graf, der liket på onsdagen redan blifvit bisatt, var öppnad på den af Östgöta nation inköpta grafplatsen, vid sidan at det monument, hvarunder skalden, lektor J. Stenhammar hvilar. Som nationen ämnar inköpa ny grafplats, är M. Hultin den siste landsmannen som begrafves på den gamla. Omkring grafven hade ett stort antal menniskor samlat sig; i processionen deltogo ee 60 personer. Pastorsadjunkten B; Liljeblad från Stockholm, derom särskildt anmodad i egenskap af den aflidnes nära vän, förrättade jordfästningen och tolkade i anslående ord och med manligt allvar betydelsen af stundens handling och de känslor, som samlat ungdomen med dess friska lif omkring den genom en ungdoms bråda död öppnade grafven, i hvilken så många förhoppningar myllades, men der det, liksom i alla grafvar, icke endast fanns ett mörkt djup nedåt, utan äfven en öppning uppåt mot ljuset. : Före jordfästningen sjöng en dubbelqvartett af studentsången första versen af psalmen 452, och derefter sista versen af samma psalm, hvarefter den uppstämde den vackra, vid detta tillfälle särdeles lämpliga sången: Snabba äro lifvets stunder. Den lika enkla som högtidliga akten var dermed slutad. Många af de närvårande egnade den aflidnes minne den vackra hyllningen att öfverhölja hans stofthyddas sista boning med blommor och kransar, innan grafven igenfyldes. (D. N.) — Explosion af en ångpanna. Istaden Hobro pa Jylland uppskrämdes man den