Aftonbladet – 16 augusti 1869, sida 2

nyo hade tillfälle att se hela den lysande; umlingen tåga förbi. Dansen började derefter ånyo och afslöts utligen med en mycket liflig kotiljong, i hvars sista tur infördes och placerades midt salen en stor himmelsglob på en piedestal. id ett gifvit tecken vek den upp sig i åtta elar och dess inre framtedde en rikedom af lomsterbuketter, men midt i alltsammans olde sig Amor med bågen spänd mot da1erna, som hade bildat en stor krets kring loben. Ufverraskning och munterhet natargtvis. j Kort efter kotiljongens slut drogo de kongl. ersonerna sig tillbaka, följda af hela det öfriga ällskapet, som derefter genast upplöste sig. inkedrottningen hade redan före soupern emnat balen. Innan jag äfvenledes tager afsked af denamma bör jag kanske nämna, att bland ästerna syntes ett icke så litet antal svenkar. Af mera framstående landsmän märkes utrikesministern grefve Wachtmeister nvoygn baron Stedingk, landsböfdingarne v. Proil och grefve E. Sparre, general Hazelius; dvokatfiskalen Rydqvist m. fl. Af husaregementet konung Carl XV syntes ett icke inga antal officerare, . och äfven åtskilliga undra svenska regementen hade här representanter. Att omtala alla de framstående danskar ned ärfda eller förvärfda namn, som här vimlade, skulle blifva detsamma som en ista på det mesta at hvad Danmark, eller itminstone Kjöbenhavn eger af rang och anseende. Jag afstår derföre från försöket och nämner endast såsom möjligen varande af något specielt intresse, att bland damerna befunno sig de berömda konstnärinnorna fruarne Jerichau och Heiberg. — Såsom en balsed, skiljande sg från hvad som är bruk i Sverge, torde förtjena omnämnas, att man här bjuder upp en dam, icke. till en dans allenast, utan till en hel serie af danser, således en frangais, en vals, en polka. Hos våra grannar ös:erut, i Finland och Ryssland, går man till en annan ytterlighet, i det man bibehåller samma dam blott för ett enda hvårf under samma dans, och sålunda oupphörligt byter om damer under dansen. Svenskarne hålla således medelvägen mellan sina grannar i öster och vester då hos oss hvarje uppbjudning gäller för en dans, men för hela dansen, och det lika litet går an att, såsom danskarne, behålla samma dam flere danser å rad, eller såsom finnar och ryssar, lemna henne midt under dansen för att söka sig en ny. ST Det kan icke gerna falla mig in att bedöma de i den nu ifrågavarande balen deltagande kongl. personernas utseende och hållning, men en afvikelse från hvad som i detta afseende torde böra vara regel anser jag mig kunna göra i det jag omtalar, att kronprinsessan under aftonens lopp konverserade med medlemmarne af den kongl. familjen och dem omgifvande dignitärer med en liflighet som man knappast skulle väntat af prinsessans ungdom. Hon synes äfven, då hon rörer sig fram genom mängden och helsar åt ömse sidor, hafva tillegnat sig något af den behagfulla värdighet, som vi i Sverge varit vana att iakttaga hos enkedrottning Josefina. Också tyckes prinsessan hafva gjort de mest fördelaktiga intryck på alla klasser härstädes. : Om jag skulle söka att gifva er en föreställning om hela den stämning som här är rådande med anledning af den furstliga förmälningen, och den unga brudens inträde i sitt nya fädernesland, så trör jag att man fattar saken lättast om man säger att denna stämning synes vara närmast att förlikna vid hvad man af traditionen erfarit om den stämning, som var rådande i Stockholm och i Norge, då Kronprinsen Oscar hemförde såsom brud Eugåne Beauharnais unga dotter, hertiginnan Josefina af Leuchtenberg. Just sådant som jag funnit prinsessan Lovisas mottagande här, just så har jag hört Josefinas mottagande i Stockholm skildras af dem, som erinrat sig detsamma. å Och mr säger jag den lysande hofbalen farväl och vill till stut endast nämna, att festaftonens glans förhöjdes af en partiel illumination långs den väg de kungliga personerna passerade under färden till och från Christiansborg. De illuminerade byggnaderna voro dock icke många. Af hvad man fick se i illuntinationsväg hade man emellertid tillfälle göra den iakttagelsen, att om Kjöbenhavn förstår bättre än Stockholm att festligt smycka sina byggnader för en högtidlighet vid dagsljus, så vet man deremot påtagligen icke af någon sådan praktfull fönsterillumination, som Stockholm plägar förete då Mälarstaden en afton kläder sig i högtidsskrud. I dag har Kjöbeohavn börjat alltmer och mer återtaga sin hvardagsfysionomi. Flaggorna äro nu till största delen försvunna och den ena festdekorationen efter den andra försvinna från byggnaderna. Förmälnvingshögtidligheterna börja nu, synes det, flytta ut på landet, och det festliga mottagande,