Aftonbladet – 14 augusti 1869, sida 3

;) Söderalabon är rask och arbetsam, och vä mågan till följd deraf temligen allmän. Lyr Inet hos befolkningen är dock icke af all , bästa slag, ehuru en mycket lofvande för -I bättring häratinnan på de senare åren inträd IFylleri och slagsmål voro för icke så mång år sedan allt för utbredda laster inom sock nen, och et utmärkte sig den tide ungdomen, lifvad af ruset, i krigiska lekar på Mohed om söndagseftermiddagarne unde mötestiden. . Då sammandrabbade d:ssa oför vägna ynglingar, samlade till en liten hä med lika öfverdådiga sällar från andra sock nar i närheten, och de bataljer som vid så dana tillfällen levererades vittnade visserligei om nordisk ynglingakraft och ett ge svi kande mod äfvensom om en viss fältherre talang hos de resp. anförarne, men tillika on en råhet i lynne och uppfattning, som skä ligen kunde kallas oförlåtlig midt i nittond århundradet. Men, som sagdt, dessa tidei äro nu förbi, om de än lefva i friskt minne Söderala kyrka ligger strax invid allmänns landsvägen, en half mil söder om Söderhamn Kyrkan, som är hvarken vacker eller ful omgifves atett prydligt jernstaket, och vackra planteringar af löfträd deromkring hafva i senare tid blifvit verkställda. Ej långt från kyrkan ligger byn Skale, der den beryktade sektmakaren Erik Jansson, född i Upland, på 1840-talet genom andra personer etablerade ett boktryckeri, från hvilket utgingo de skrifter, som uttryckte Erik Janssons och liktänkandes åsigter i religiösa ämnen. Denne djerfye och förslagne bedragare förklarade sig i berörde skrifter, likasom ock SAR i sina mundtliga föredrag öfverallt i Helsingland, vara den ende, rätte frälsaren, Guds egen son, direkte vidtalad af Fadren att föra de i mörkret famlande Helsingarna till det rätta ljuset. Och endast på det sätt kan den omständighet att Erik ansson -temligen allmänt i Helsingland vann anhängare för en så vikar ä lära, förklaras, att Helsingen: är ytterst benägen att kasta sig in på religiösa spekulationer. Folkets okunnighet på denna tid — öfver hvilken okunnighet Erik Jansson med sitt briljanta hufvud betydligt höjde sig — underlättade kraftigt en bemödanden att, till egen vinning vilseföra, och åklagaremaktens äfvensom presterskapets kanske alltför kraftiga uppträdande gent emot denna egendomliga religiösa rörelse gjorde väl ock sitt till, att bringa fanatismen till den högsta punkt som, mig veterligen, den någonstädes i vårt land i senare tider ernått. Denna fanatism vick nemligen ända derhän, att man flerstädes i Helsingland på Erik Janssons uppnaning hopsalmade biblar, psalmböcker och katekeser, de der högtals, brändes, under anhängarnes af den enda rätta läran jubelskri. Fiffigt inflickade kommunistiska ideer lågo, lolda likväl för större delen af anhängarne af den nya läran, på botten af Erik Janssons om stör kännedom af helsingeallmogens svaga sidor grundade religionssystem,. Ty sedan an väl lyckats att genom sina predikningar örvrida hufvudet på enmängd menniskor, vilka ditintills i shemmets hvardagslif gått ch gällt som kloka och förståndiga, och selan den förföljelse från åklagaremaktens och oresterskapets sida Erik Jansson utan tvifrel tagit i beräkning, öppet framträdt; kom indtligen den grumligaste delen af hans reigionssmörja i dagen, Här är oss ej godt år ere varax, hette det nu. Till AmeIka Och så sålde förmögna bönder och andra lt hvad de hade, och lemnade penningarne ut den moderne Frälsaren, Erik Jansson. Ivem kunde väl bättre, än Guds son sjelf, andhafva de troendes kassa? Hundratals nenniskor blefvo likväl skamlöst lurade på lenna godtrogenhet, ty Frälsaren begaf sig fver Norge till Amerika, medtagande lärungarnes penningar. Andra; hundratal af nhängare foro likväl samtidigt öfver till det ya Canaan, men blefvo der af den förslagne kurken lika puögslagna, som deras qvaremnade bröder här hemma. Alltsedan S:t Stefanus började predika för e då hedniska helsingarne, torde ingen så tark, om ock snart öfvergående, religiös röelse. hafva inom provinsen försports, som) en, hvilken Erik Jansson lyckades åstad-! omma. Familjer, hittills eniga i allt, splittraes. Mannen följdede tröende till Amerika, : vstrun stannade hemma. Barn lemnadg sina ! amla föräldrar och öfvergåfvo fäderneslant et... Dock, låtom oss lemna detta i saning sorgliga ämne! i: Det är nu bra nog längesen jag berättade l! ig någon jagthistoria, Ettersom jag emel-t rtid nu, vid asserandet af Sunds by, erinir mig en sådan, hvilken en gammal jägare er i byn, nu gången till sina fäder. gerna erättade för hvar och ep, som ville höra i, hoppas jag att du ej har något emot att g här relaterar denna, en bland hundrade den ifrågavarande gamle lodskyttens jagtedrifter. RT Gubben Jan i Sund var på sin tid ensärles skicklig lodskytt, och sällan hände det t han från sina jagtutflygter kom hem med m väska. Tjäderjagten om våren älskade in dock mest, och skydde inga mödor när len för denna visserligen högst intressanta gt kom. Under en af dessa jagtfärder höll ck gubben Jan på att bli illa kuggad, men umpen ;kom honom denna gång till. hjelp. x 1 här gick det till: E Under-det gubben vid ett-tiden en vacker morgon lyssnande gick omkring i skogen k han höra en tjäder, som med stor ifver pg sitt spel, utan aning om, att någon anOo e Rn ÄR sa dT BORT PE BTSNE Fe TNA Ika. bd kont bet ne fas rk nr 0 ben pr