Aftonbladet – 14 augusti 1869, sida 3

Vandringar i Helsingland. (Skildrade i bref till. Aftonbladet.) VI. Det hufvudsakligaste af de odlade delarne af Söderala socken, hvilken vi nu genomvandra, ligger inom den särdeles vackra och bördiga floddal som sträcker sig fram mot staden Söderhamn, och som: genomskäres af ett mindre vattendrag, hvilket genom denumera utgräfda Aloch Telgesjöarne samt vidare genom Söderhamn utfaller i den s. k. Stadsfjärden. Då Höderaladalen, enligt af fl. landshöfdingen Widmark i lifstiden anställd afvägning, ligger 60 fot lägre än den stora sjön Marman, genom hvilken Ljusnaelf öper, och endast skiljes från denna sjö genom en obetydlig, skogbeväxt landthöjd, så väcktes redan för längesedan det förslag, att förmedelst en känal från Marman förbinda Ljusnan med Söderhamn, för att å detta sätt bereda väg till böderhamns las ageplatser för en del af Ljusnans skogseffekter; men detta lätt NL förslag föll, pr tanken på anläggande af en jernväg från Bergken till Söc ER bragtes Gilinogrikd och utförande. Genom denna kommunikationsled är, som förut är nämndt, Ljusnedalen förbunden med hafvet, och derigenom äfven flere fördelar, än blott en kanäl kunnat bereda orten; Vunna. 4 Landsvägen löper här efter den höga sandås, som delar dalen, och liknar på afstånd ett gyllene snöre, utefter hvilket man upphängt taflor, — ett uttryck, lånadt af Robert v. Kremer. — På ömse sidor om vägen, dernere i den väl odlade dålen, omvexla nemlisen grönskande ängar med böljande sädesfält, och välbyggda, rödmålade gårdar titta öfverallt fram nom leende björkoch aspdupgar, De: dalen omgifvande skogsoch bergshöjderna äro deremot af föga betydenhet, hvarigenom den annars så saftiga. och vackra taflan något förlorar. En vacker tafla utan passande ram, blir i allt fall ingen rikligt vacker tafla — det känner konstnären-och konstälskaren bäst. En ram omskater visserigen icke en tafla pblot fil lysto,