Aftonbladet – 12 augusti 1869, sida 2

— Den årliga maskinbyggarekonferensen i London har nyligen sammanträdt. Ordföranden, sir William Armstrong, öppnade kotöferensen med ett tal och anmärkte dervid, i det han tog ångmaskinens historia till utgångspunkt, att densamma i år firar sitt hundraåriga jubileum. Från maskinen öfvergick talaren till kolen och anslöt sig till resultaten af de undersöknitigar, som den kungliga komiten meddelat i afseende på de engelska stenkolslagren, att de nemligen äro så att säga onttömliga Under sitt föredrag kom sir Armstrong äfven att vidröra ett honom personligen fäl bekant ämne, nemligen maskinbyggnadskonstens användning på krigsväsendet, specielt kanongjutningen. Enligt hans åsigt är smidt jern det bästa materialet till kanoner, De olägenheter det medför vore lätt afhjelpta tmedelst infogande af en ståleylinder. Stål vore ej rätt användbart, der en våldsam skakning gjorde sin kraft gällande, och till förfärdigande af Armstrongskanonernas Jlåsdelar likasom ock på senare tider till pansarplåt hade man företrädesvis hållit sg till smidt jern; Hvad pansarbeklädnad öfverhufvud angår, trodde talaren att densamma icke kan hålla jemna steg med artilleriets förbättring. Men afsåge man den våldsamma verkan, som ett skott måste hafva för att genomtränga ett pansarfartygs sida, så vore det bäst att underlätta skottens genomgång, då man ändå icke kan örhindra den, och besluta sig av: för framiden icke bygga några bepansrade jenna yg. Till slut yttrade sir Armstrong den sigten, att maskinbyggnadskonstens användling på krigsväsendet bidroge att göra anallskrig allt sällspordare och sålunda att ibehålla freden.