Aftonbladet – 11 augusti 1869, sida 2

PAM SN Om Städernas allmänna brandstodsbolag, i anledning af branden i Geflo. Det kan icke förnekas, att den nyligen inträffade härjningen af staden Gefle och de deraf vållade dryga kostnader för delegarne i sådana försäkringsbolag, som icke ega samlad fönd för ersätning af så stora brandskador, utan skola genom extra afgifter från delegarne bereda utväg dertill, måste väcka djupt bekymmer. . Denna tilfälliga kostnad i och för sig sjelf blir ytterst känbar för många; men just deraf framkallas derjemte en oroande tanka för framtiden om hvad delegarne i sådana bolag kan ytterligare förestå, derest dylika olyckor skulle inträffa i ändå större vidd inom den stora gränsen af dessa bolags åtagna ansvarighet. : En sådan oro har också starkt uttalat sig uti flera särskilda tidningsartiklar gående ut på förkastelse af organisationsgrunden för ett af de brandstodsbolag, som af den nu timade olyckan drabbas — nemligen Städernas allmänna brandstodsbolag — samt hotelser om delegarnes utgång derutur. Det är med anledning häraf som insändaren af denna artikel vill ytra några ord, dervid bans första framställning måste blifva en erinran om nödvändigheten, att i förevarande olycka, likasom i ell annan, icke: låta den upprörda känslan taga väldet öfver besinningen, utan söka, att med klar tanke öfverskåda stälningen och bedöma om verkligen deltagandet i nämde brandstodsbolags förbindelser varit en till onödig kostnad ledande misräkning, eller om icke denna delaktighet, fastän vid vissa tilfällen, såsom nu fordrande känbara penningeuppoffringar och derföre af mången under det väckta bekymrets första intryck betraktad såsom något ondt, dock varit något oundvikligt, — ett nödvändigt ondt, det lindrigaste af de onda saker, emellan hvilka städernas husegare haft att välja. I allmänhet lärer det väl icke få antagas, att städerna kunnat låta sina hus stå utan brandförsäkring. Det beror visserligen på hvarje husegares egna vilja. Om han vill det, så må han underlåta brandförsäkring, dock ingalunda i någon beräkning, att, när olyckan af brand drabbat honom, låta den allmänna barmhertigheten vara för honom ett prondförsäkringsverk. Många husegare kunna icke underlåta brandförsäkring; de äro i7behof af möjligheten att medelst inteckning påntsätta sin stadsfastighet, hvars förnämsta värde består i åbygnaden. Om man drager sig: till minnes hvad för några år sedan ytrades, under de ifriga ansträngningarne för tillvägabringande af Städernas allmänna hypotekskassa, för hvilken slutligen ett af K. M:t faststäldt reglemente utverkades, och hvilken inrättning skulle till hela sin säkerhet bero på tilvarelsen; och beståndet af städernas är 1828 inrättade allmänna brandstodsbolag, så vågar man visst icke hysa någon tanke, att våra landsortsstäders invånare skulle vilja i allmänhet sakna brandförsäkring å sina hus. Städerna, såsom komuner, hafva i senare tid mången gång gjort betydliga skuldsätnin—gar mot utfärdade obligationer, de der otviflvelaktigt skulle hafva saknat kredit, och städernas invånare, i händelse af härjning genom brand, skolat gå såsom sparf från ax utan något vederlag för den nedbrunna stadens bygnader. Brandförsäkring å hus har således varit och är ännu en nödvändighet för våra landsortsstäders fastighetsegare. Emellan hvilka brandförsäkringsinrättningar hafva de egt att välja? Tydligt är att assuransinrättningar, grundade på beräkning af vinst för försäkringsgifvarne från försäkringstagarne, måste för dessa senare vara vida mera kostsamma att anlita, än sådana föreningar emellan försäkringstagarne inbördes, som af-ågo blott fördelning dem emellan af verkiiga kostnaden för timade brandskador. Denna sanning måste vara så klar, att vi här blott behöfva antyda densamma. Men ännu mera: vinstberäknande assuransinrättningar skulle visst icke åtaga sig sådana risker, som Städernas allmänna brandstodsbolag har i sin reciproka förbindelse emellan dess delegare inbördes. Skulle väl någon dylik inrättning vilja eller kunna öfvertaga en sådan ansvarighetssumma, som den, hvilken den 30 sistl. April fans i nämde bolag, af mer än etthundrafemtiosex milioner riksdaler? Och i sådant fall: hvilket förfärande premiebelopp för en dylik risk under ett enda år, skulle icke den vinstberäknande inrättningen fordra? Åtskilliga stadsegendomar äro visserligen örsäkrade i sådana inrätningar, t. ex, i Skandia; men det är nogsamt kändt, att lessa inrättningar åtaga sig högst få risker nom hvarje sådan stad, som våra med träyygnader uppförda, eller åtminstone uppblanlade landsortstäder, så att, om, etter det några hus i en dylik stad blifvit försäkrade, ytterligare en mängd bygnader i samma stad skulle till försäkring anmälas, blir detta för0