Aftonbladet – 10 augusti 1869, sida 2

äfventyr. Men ännu mindre böra de hängifva sig åt likgiltighet och söndring; ty derigenom skola de icke längre finna sina fäders kraft, när faran kommer, och hon skall komma. Den fiendskap, som den ryska pressen vid hvarje tilfälle visar mot den frisinnade och skandinaviska medelklassen i de nordiska rikena, ådagalägger klart, att det är der, som Ryssland känner det motstånd och den almänanda, som lägga hinder i vägen för dess planer. Men man torde kunna hoppas, att de fördomar, som här likasom annorstädes skilja landet och städerna -åt, skola gifva vika för uplysningens framsteg, och att tanken på nordens enhet skall vinna insteg hos bönderna i samma mån, som de uptagas i det politiska lifvet. Henri Martin åberopar de många skandinaviska meningsytringar, som förefallit under det sista året: de svenska tidningsskrifvarnes beslut att icke sätta underrättelser från Norge, Danmark och Finland under utlandet, studentmötet i Kristiania, landtbruksutstälningen i Kjöbenhavn samt det nordiska folkmötet i Kjöbenhavn och Frederiksborg, samt tillägger slutligen: Giftermålet mellan prinsessan Lovisa, konungens af Sverge och Norge enda dotter, och den danska kronprinsen skall utan tvifvel gifva anledning till meningsytringar i samma anda. Detta äktenskap kan ha flera följder, än furstliga giftermål vanligen ha, emedan det har utgått från en meningsström och icke är att tilskrifva konstlade beräkningar. Kort sagdt, man måste önska för norden, att landtbefolkningarne insupa iden om ett förbund och inse, att detta icke är en upslukning af de tre folken till förmån för ett särskildt bland dem, icke en äfventyrarepolitik, utan en försvarsoch förtänksamhetspolitik. Danmark må således icke duka under för modlöshet till följd af den orätvisa uraktlåtenheten att icke sätta Pragfreden i verket; det må således fortsätta sina betydliga inre framsteg, hvilka dess olyckor icke ha hämmat, samt afvakta verkan af frihetens snara återkomst i Frankrike. Den ovilja, som den preussiska militärmonarkiens organer uttala mot den frisinnade rörelsen i Frankrike, vitnar, att de redan ha en förkänsla af den oundgängliga återverkan deraf i Tyskland. Med frihetsandan måste väl också andan af moderation och rättvisa återkomma till Tyskland. De olyckliga danskarne Slesvig, hvilka nu passivt motstå de bemödanden man gör att utplåna deras nationalitet, skola ha bätre dagar att vänta! ESSEN NO