Aftonbladet – 10 augusti 1869, sida 2

L Å v ) SGIUIG Blau Sad Ljola UCSS HalUuTviS Hall steg och dess militärmakt, och det afslutar reformer, som draga många både i Europa och Amerika bakom ljuset i afseende på den moskovitiska andan, emedan de endast tjena till att gifva ökad styrka åt tsarens regering. Samtidigt sträfvar Ryssland att utrota alt, som icke vill sammansmälta med den moskovitiska enheten. Författaren återgifver nu i korta drag Polens och Lithauens välbekanta olykshistoria och de begynnande åtgärderna mot det tyska språket i Östersjöländerna, der man förtrycker tyskarne, under förevändning att de äro en minoritet emot esterna och letterna, likasom polackarne ide rutheniska provinserna; men det verkliga : syftemålet är att införa det storryska språket, moskovitiskan, ett främmande språk, som hvarken är majoritetens eller minoritetens. Finland är det enda af de ryska biländerna, som hittils blifvit skonadt; men ordningen skall säkerligen en gång komma tilldet okså; ty den enhetsteori, som är utarbetad vid Moskvas universitet och sättes i verket i Petersburgs byråer, skall gå i botten med saken. ! ) Från Finland går författaren öfver till del I skandinaviska staterna, af hvilka den ena, Sverge, i århundradets början, blef af Ryss-. I land plundrad på Finland, likasom den an-: dra, Danmark, nyligen blifvit af Tysk-l land plundrad på Slesvig. De skandinaviq ska folken — fortfar derefter författaren — förtjena vårt lifliga intresse. Trots det af-l: stånd, som skiljer dem från oss, böra de inträda i det frisinnade Frankrikes politiska sem med samma rättighet och af samma skäl söm de andra sjelfständiga och fria små folk, som bo i vår närhet, och hvilkas oberoende det är af största vigt för oss att upräthålla. En tanke öfverväger alt bland de Juplysta och bildade klasserna hos detre små nordiska: folken, hvilka ärd små genom sitt antal, men stora genom sina minnen och sin moraliska styrka; det är tanken på nordens enhet, .d. v. s.:ett förbund mellan Danmark, Sverge och Norge på de vilkor, som förhållandena kunna medgifva. Frändskap i börd, språk och minnen och den dubla fara, som j j hotar dessa folk från Ryssland och -Tysk-, land, ha födt denna tanke, hvars organ den. I nordiska nationalföreningen är, ett vigtigt internationelt parti, . som herskar i pressen, vid universiteten, inom medelklassen och hos de arbetande klasserna. De tre rikena skola I förenadeutgöra en knippa af omkring 8,000,000 menniskor med vigtiga sjöpositioner. Det är utan tvifvel icke nog för att ensamme uthärda anfallet af sådana massor som Ryssland och Tyskland; men det är nog för att ! betyda någonting i Europa och. för att gitva en alvarsam stödjepunkt i utbyte mot ettl. stort försvarsförbund. Mam skall icke altid återfinna den förvirrade stälningen. eller bedröfliga oredan från år 1864. Vi framställa de. verkliga förhållandena, ! då vi ställa Tyskland vid sidan af Ryssland såsom nordens dubla form. . Men-en stor åt-; skilnad måste dock göras, Ryssland är den naturliga motståndaren, och vi veta icke, när det skall kunna upphöra att vara det. Tyskland är för norden en bror, som har blifvit fiende, och den fiendskap, som skiljer dem åt, kan icke bli varaktig. — Vestmakternas bemedling skulle ha gjort slut på eller förhindrat kriget genom en reglering i godo af gränserna, om icke deras politik i några år varit vänd från den rätta vägen. Att England och Frankrike sveko Danmark hade äfven Sverges icke-inblandning till följd, och det rådde derföre i någon tid en viss köld mellan danskarne och deras grannar. De diI plomatiska handlingarne från den tiden vitna tresse, som sträcker sig u dock, att det vore orätvist att anklaga svenskaregeringen och särskildt den svenska konungen för likgiltighet; tF på den sidan funnos sådana afsigter och pla naviska fosterlandsvännerna kunde önska sig. Vi ha bevisen härför för ögonen, och de skulle förtjena att offentliggöras; ty de Ha ett in3 töfver detta tidskiftes sorgliga kriser och som angår framtiden lika väl som den förflutna, tiden. Det nordiska nationalföreningspartiet, hvil-! ket för ett ögonblick var nedslaget genom Danmarks olyckor, har förstått, att just dessa olyckor befäste tanken, och att Danmarks ner, som de skandiförsvagande gjorde de tre rikenas förbindelsel så mycket mera nödvändig, Den skandina-. viska rörelsen har derför på nytt börjat och har de sista åren fortfarit utan afbrott, ehuru med olika grader af styrka. I Danmark utbredes skandinavismed af det nationela partiet, som herrskar i Kjöbenhavn, och till hvilket nästan hela den bildade klassen hör. I Sverge har vid sidan af den gamla medelklassen ett nyliberalt partilbildat sig, hvilket på samma gång sprider de skandinaviska lidgerna. I denna senare punkt hyser, såsom vi nämnde, kronan aldeles samma tänkesätt som demokraterna. Vid den senaste riks-: dagens öpnande i: Stockholm lät -konungens trontal tydligt skönja en sträfvan efter enl) federation mellan de tre folkem. Det vorel. lönskligt, om tili följd af de ytre farorna moInarkien och demokratien, hvilka i inhemska frågor icke mäta gakerna med samma mått, förstodo komma öfverens, för att förbereda både den skandinaviska förening, som de begge: drömma om, och försvarsmedel för Skandinavien. Inblandningen af en mycket talrikare och mycket mindre politisk demokrati af annat slag inveklar stälningen i de tre skandinaviska rikena. Det är bönderna; åt hvilka förändringarne i vallagarne gifva alt större del i den offentliga makten. Denna förökning at landtbefolkningens betydelse är naturlig och nödvändig; men den har för ögonblicket sina olägenheter. Hos oss (i Prapkrike) har det skadat den politiska friheten, att bönderna plötsligt kallades till almän valrätt, ty under det att de vore mycket nationella i afseende på utlandet, hade de ännu icke kunskap om eller behof af friheten. Hog denordiska folken består faran deruti, att känslan för den ytre politiken saknas hos bönderna, hvilka ännu altför uteslutande känna sig vara dänskar, svenskar eller normän och ännuj. knapt ha andra politiska ideer än ovilja mot stora skatter och fruktan för -de offer ytre förveklingar skola medföra. De svenska bönderna, som äro mindre utveklade och luplysta än de danske oeh norske, stå dess0 RR a AN AA EA RR RR