Aftonbladet – 9 augusti 1869, sida 3

Hrönika. Det fanns en tid, för icke längesedan, då ingen roll var otacksammare än den att spela olitikus. Då kunde ingen höja sin röst och egära uppmärksamhet för allmänna ärenden, utan att mötas af en allmän korus: Fy då, den tråkiga politiken! Några sanna patrioter sammanträdde då för att rådgöra om botemedel mot ett så farligt ondt som den politiska försoffningen. Vi måste rätta oss efter tidens fordringar, sade den ena. Tiden är glad, tillade en annan. På teatern dyrkas Offenbach, inföll en tredje. Folket vill ha roligt, försäkrade en fjerde. Och resultatet af denna öfverläggning blef vår tidsmärkvärdigaste uppfinning: Den glada. politiken. : Som en löpeld har den glada politikens läror gripit omkring sig, och om någon nu begär uppmärksamhet för allmänna ärenden, så finns ingen lokal stor nog att rymma alla som intressera sig för den trefliga politiken. Hvad som mest bidragit att så der ett tu tre förvandla likgiltigheten till det varmaste deltagande är otvifvelaktigt våra valmöten. De börja att i popularitet täfla med Offenbachs operetter. Och derför komma dessa skämtsamma politiska spektakler ätt hädan