Aftonbladet – 7 augusti 1869, sida 3

Dn) Fro Lea Ahlborn är den enda representante af skulpturen på denna utställning. Henne vackra medaljarbeten äro redan längese dan bekanta; hennes heder förblir att un der en följd af år ha ensam uppehållit me daljkonsten hos oss på ett sätt, som för itjenar erkännande, när man besinnar at hon utbildat sig så godt som på egel hand. De utställda ritningarne höja sig allmänhet föga öfver det allra torftiga ;Iste. Vi undantaga naturligtvis prof. Winge af oss redan förut nämnda kolritningar. H :I Mandelgren, den flitige forskaren i vår-konsthistorias äldre häfder, har utställt några a sina planscher ur Monuments scandinaves Isamt de båda, tyvärr ensamma, häftena aj Samlingar till svenska konstoch odlingshistorien. De af Nordens byggkonstnärer lemnade bidragen äro jemförelsevis få. Intressantast äro de af hr Victor von Gegerfelt utställda afbildningarne af fornnordisk byggnadskonst och ornamenter, jemte de båda försöken att tilllämpa dessa på nutida byggverk, samt hr E. V. Lanqlets studier och försla, rörande centralformiga kyrkor, hvilka båda grupper vidrördes, ehuru för litet, i den diskussion som under konstnärsmötet egde rum. Båda dessa ideer äro nemligen af den största vigt för utbildandet af en sjelfständig nordisk byggnadskonst, och man är de män tack skyldig som genom sina utställda försök bragt dem på tal. De af hrr Ax. Kumlien, J. Bock, J. A. Westerberg m. fl. utställda byggnadsritningarne vittna bäst om, hur föga enhet för närvarande råder inom den skandinaviska byggnadskonsten, och hur nyttigt det skulle blifva om våra arkitekter genom forskningar, studier och försök ville bidraga till lösningen af problemet att skapa något för Norden i viss mån egendomligt inom sin konst, i stäl-let att ur alla byggnadsstilars fataburar sammanplocka ideer och motiv. Undervisningsafdelningen slutligen erbjöd utmärkt vackra prof på den ståndpunkt ritundervisniogen för närvarande intar inom de nordiska länderna och var i hög grad lärorik för männen af facket. För en profan ville det, såsom resultatet af denna utställning, framgå, att skickligheten hos lärjungarne utvecklat sig bäst der, hvarest man lagt största vigten vid naturens studium så tidigt och så flitigt som möjligt; att hufvudsaken i all ritundervisning är att bibringa eleven blick för det väsentliga och säker hand, ej att lära honom förskuggningens allra finaste enskildheter eller perspektivens alla hemligheter; och slutligen att ändamålet med ritning ej bör vara att bilda konstnärer, utan att väcka slumrande anlag hos några få och meddela de öfriga, ej särskildt begåfvade, den största möjliga praktiska nytta af undervisingen. Utställningen slutas med innevarande vecka. Hvad den verkat för spridandet af intresset för skön konst är naturligtvis oberäkneligt, och de lärdomar den haft att erbjuda konsthären och konstvännen ha också varit så nånga och stora, att vi under loppet af iessa uppsatser förmått påpeka endast en ringa del df dem. Visst är att denna utställning i allas hjertan styrkt ett medvevetande, det om nordens andliga enhet, och utt den lärdomen .skall bära frukt tusenfaldt så i den sköna konsten som i lifvet. Heder ;ch ära derför åt de män, som satt sig i petsen för denna märkvärdiga utställnings wägabringande, och heder och tack åt norlens konstnärer, som så beredvilligt och så tiskt efterkommit inbjudarnes önskan! Den ! ndra skandinaviska konstutställningen är m några dagar blott ett minne, men ett af lessa minnen som lemna ovanskliga spår efer sig i nationernas odlingslif. I