Aftonbladet – 7 augusti 1869, sida 3

, d j i VAR HARI VTIBRA RAUSPURYRUAIAAASDU i Göteborg. SJUNDE BREFVET, Den 4 Aug. Utländske mästare. — Aqvarellen. — Kopparstick och trä snideri. — Byggnadskonst. — Undervisningsafdelnin gen. — Slutord. Hvad utställningen erbjuder af utländsk I konstnärers oljemålningar är egentligen blot att betrakta som ett tillfälligt bihang, mer likväl tillräckligt att tjena till intressant jemförelsepunkt. De få tyska taflorna, af Fabarius, Geyer, Salentin, Siegert, Steuerwald, visa nogsamt huru nära vår disseldorfskola sammanhänger med den tyska, och tillika hur i allmänhet tyska tendenser gjort sig gällande inom vår nyaste konst, både till gagn och skada. Perlorna bland dem torde väl vara Geyers Raubritter, en omsorgsfullt genomförd historisk genrebild, och Steuerwalds oändligt fina och poetiskt tänkta utsigt från Liebfrauenkirche i Halberstadt. Den rika och I dyrbara engelska samlingen, i hvilken man Ifinner 52 nyare mästare företrädde, har beI redt säkerligen de fleste besökande ett kärkommet tillfälle att göra bekantskap med I denna skola. Den har varit lärorik dels genom den visshet man fått om den engelska konstens egendomliga och ganska ofta misslyckade sträfvan att hålla sig fri från inflytelser afkontinentens utveckling och från all främmande inverkan öfverhufvud; dels äfven genom den glädjande insigt man kunnat vinna om vår egen nordiska konsts redan hunna vackra ståndpunkt och förhoppningsrika framtid. Naturligtvis kan man ej, på grund af en i alla fall ej särdeles betydlig profbit, anse sig ega någon fullständig kännedom om hvad den engelska konsten i sin helhet förmår åstadkomma; men likväl finnas här så pass stora namn och så många olika arter representerade, att ofvanstående slutsatser synas berättigade. — För öfrigt företer redan denna lilla utställning en ordentiig profkarta på riktningar och teknik, hvilka nästan kunna sägas vara lika många som mästarne. Individualismen i hela sin utsträckning utgör lösen för engelsmännen i konsten; han skall först ta ut sin rätt, sedan må det andra komma. Och så sker att man som heros dyrkar en Turner, hvilken i sin här utställda tafla ådagalägger en frihet från alla kompositionens och färgläggningens förutsättningar som ovilkorligen utmärker en stor charlatan, såvidt den ej häntyder på dårhushjonet. Andra landskapsmålare ha valt andra mer sansade medel att vinna publik och anseende; men de flesta förråda torrhet och torf-: tighet. Af genremålningarne framstå Faeds Flora, en miniatyrmessig, men kall mål-: ning, Maclise:s Ett älskande par,, något : slickadt, och Lucas Arrendatorns dotter, som visar tyska och franska studier, hvaremot den berömde Wikies stycke är en obetydlighet i alla hänseenden. Ypperst bland alla arter synas oss djurmålningarne, i hvilka den engelska humorn och sinnet för det naturtrogna förmäla sig till en utmärkt lyckad effekt. Earls Vakthunden tager här priset för sin förträffliga karakteristik och sin lifliga godmodighet. Aqvarellen räknar på utställningen färre dyr. kare än man kunde väntat; lyckligtvis återfinner man våra främsta namn. Jgron Lundgren, vår i England så berömde landsman, har här ett älskligt fruntimmershufvud, raskt och genialiskt måladt. Af F. W. Scholander träffar man några af hans med skäl omtyckta,präktigt uppfattade arkitekturstycken, hvilkas figurstaffage ofta eger ett ganska sjelfständigt värde. Vi påpeka som exempel Rekryt-exercis framför borgen i Närnberg, der de tölpige lurkarne, den svärande korpralen och de kritiske åskådarne bilda en genre af utsöktfkomisk effekt. Särskildt erkännande förtjenar den varma ton konstnären alltid förstår ivlägga i sina taflur, och den rutinerade teckning hans arbeten ständigt röja. V. S. Lerches små aqvareller kunna ej på långt när täfla med den föregåendes eller med mästarens egna oljefärgstaflor. De äro också snarare studier och utkast än utförda målningar. Af vår lofvande historiemålare G son Rosen fanns, då vi besökte utställningen, lott ett smakfullt porträtt. Sedan dess har constnärens Brudafärd tillkommit, af hvilcen vi endast sett en fotografi, som dock vittnar högt om arbetets förträfflighet så ur ippfinningens som utförandets synpunkt. Denne onstnär har i utlandet utbildat sin aqvarell alang till en så hög grad af skicklighet, att van i sjelfva det granntyckta England, der rattfärgsmålningen för närvarande är så uppIrifven, lyckats tillvinna sig ovanligt bifall; vtminstone känna vi att Times med anleding af en af honom i London under sommaen utställd tafla utlåtit sig på det mest mickrande sätt. Några prof på den engelka konsten i denna väg lemnar oss utställingen i hrr Edv. och John Richardsons samt ohm Smiths arbeten, alla ganska dugtiga i ekniken, utan att förråda synnerlig egenlomlighet i uppfinningen. Ettparlandskapstudier af dansken Aug. Plum liksom en utigt af fröken B. Dahlgren utmärka sig geom lifliga färgkombinationer och rask penel. Den senares grönska är varmare och annare än vi på länge sett i aqvarell. a afdelningen fö ingar, gravyrer m.m. närker man främst Joel Ballins förträffliga tara kopparstick, mästerstycken i frågan om tergifvandet af ljus och skugga, liksom man enast saknar något prof af vår utmärkte undsman Ludvig Rubens skickliga stickel. Af räsnitt förtjena de å Ny Illustrerad Tidnings nb nm Em Ki Ar Ar AA k telier utförda allt erkännande för den smak ch säkerhet de röja; de torde för öfrigt vara ilt för väl kända at hela den bildade alllänheten i vårt land för att vidare behöfva f oss granskas. Äfven fru Car. Weidenhaynr ar lemnat aktningsvärda prof på en ganska ögt uppdrifv klighet, om än hennes or, Th