Aftonbladet – 7 augusti 1869, sida 3

sare, för hvilken dem vidtutbredda dyrkan för göken är föga bekant och som vill erhålla noggrannåre upplysningar, hänvisa vi till dir Mannhardts afhandling om göken i Wolfs Zeitschr. fiir deutsche Mythologie und Sittenkunde III, sid. 209—298, 398—405, 413. Den röda festdrägten (för qvinnorna: röda strumpor, klädning, duk och förkläde; för männen: röd väst och dito halsduk) begagnas ännu delvis af den svenska allmogen vid trenne skilda tillfällen hvarje år, nemligen vid gök-ottan, skärtorsdagen och kristihimmelsfärdsdagen. De sistnämnde voro stora högtider för Donardyrkan, och då samma klädedrägt som bars till Donars ära, äfven begagnades vid gökfesten, så är denna fågels gemenskap med Donar eller Thor derigenom satt ntom allt tvifvel. Vi finna här ett stöd för en förut framställd hypotes: att nemligen den nedersachsiska allmogens röda rockar, förkläden, västar etc. kunde vara att betrakta såsom qvarlefvor från Donarkultens tider. De förnäma Jarlsdöttrarne buro, såsom varande Odins tjenarinnor, blåa drägter. Odin sjelf föreställdes klädd i blå mantel. Hödt var Thors färg; på hans högtid bar man röda kläder, En röd rock hade förmågan att hela alla sjukdomar och annat ondt som elfvorna (?) 1) (Thors fiender) förorsakade menniskorna; derför breder man ock ect rödt kläde öfver smörtjärnor, då smöret ej vill skilja sig från mjölken o. s. v. Thor skyddar åkerbruket; låndtbrukarne kommo efter döden icke till Odin, utan till Thor. Hvad var då naturligare än att landtmannen skulle dyrka honom högst samt bära hans färger. I Sverge var Thorsdyrkan förherrskande ända till Svenonernas invandring, hvilka in1) I den tyska texten står Elben,