Aftonbladet – 6 augusti 1869, sida 3

ur munnen på deras gunstling, men skenbart för det jag föraktat påfvens rätt, gynnat en kättare och jag vet inte allt hvad; men så som sakerna nu stå, är det visst att jag skulle få värst af det. Deremot om ni i tysthet satte er i säkerhet med ert byte, kunde ingen hindra er — jag behöfde ej synas veta det minsta derom och både fröken och hennes arf vore utan gensägelse er tillhörighet. Ni kunde rida härifrån — jag skall leda jagten till skogens gräns åt den sidan — och tre dagars ridt skulle föra er till Normandie, dit ni bör styra kosan, så att ni genast kan fara öfver till England. Är hon en gång der, erkänd och mottagen af er slägt, kan herr kusinen skära tänderna bäst han behagar; han måste taga saken på bästa sidan för sin heders och slägtens skull, och ni kan lugnt komma tillbaka, sammankalla hennes vasaller och följa Orifamme, när vi gå i fält mot Spanien. Hvad! Ni är inte nöjd ändå? Tala ut! Ett uppriktigt ord är en läckerhet, som inte ofta dukas upp för mig. Sire! jag är af hjertat tacksam för eder godhet, men jag skulle storligen önska att hellre få gå raka vägen framåt. Peste! Det är ett sannt ord att en engelsman alliid, blindt rusar framåt, utan att se sig för! Ån en gång, då! Såsom erkonung och som den vän, hvars bistånd fört er tillsammans med er maka, eger jag rätt att befalla er, min herre, att inte sätta mig i en falsk ställning och inveckla vigtigare saker, än ni kan förstå, i svårigheter, derigenom att ni öppet äåterfordrar er hustru. lnskildt skall jag efter bästa förmäga hjelpa er; offentligt måste jag vara främmande derför, och jag befaller er derföre, för min skull, om ej för er egen, en obrottelig tystnad i detta afseendeln Berenger uppsökte Sidney och meddelade