Aftonbladet – 6 augusti 1869, sida 3

7 komma HAUGE HUcImnuRgen (ec främsta hästar omma så nära en förut körande vagn, hvari någ af uppvaktningen befunno sig, att vagnsstång bräcktes, selarne söndersletos och en af hästar kullstörtade. Den andra vagnen fick det ena ba bjulet skadadt samt bakersta vagnsaxeln betydli böjd. De kungliga personerna skyndade gen: efter sammanstötningen ur vagnen och hästar fattades i tyglarne af tillskyndande personer. D hela såg rätt betänkligt ut, och man befarade ögonblick att den kungliga vagnen skulle ku stjelpas. (M. N. 4.) — Väderleksuppgifternas horttagar de ur almanachan. Almönachan för : 1870, hvilken nyligen utkommit af trycke skiljer sig från sina föregångare deruti, a i densamma icke mera såsom hittills före komma några väderleksuppgifter, och att deras ställe meddelanden tid efter annan lem nas om de större planeternas uppoch ned gång. Det buofvudsakliga skäl, som gifvi anledning till denna förändring, är framstälg i en uppsats, som är vidfogad den nya alma nachan, och hvilken vi här ätergifva: Då de väderleksuppgifter, som hitintills före kommit i almanachan, innevarande år (1870) är utelemnade och hädanefter icke vidare komma at införas, har man trott sig böra meddela alimän eten de skäl, hvilka föranledt såväl denna åt -) gärd som ock ifrågavarande uppgifters ursprung liga upptagande i almanachan. Det förutsätte i härvid, att enhvar, som hittills begagnat den Jill; almanachan, tagit kännedom om den öfverskrift som alltid första månaden i året varit utsatt Öf ver dessa väderleksuppgifter, och sem utvisar, at det varit den för 19 år tillbaka verkligen rådande väderleken, som varit angifven. Emedan menniskan i en mängd af sina vigtigare dagliga bestyr år beroende af väd erleken, och denna såväl derför som ock i andra hänseenden har ett stort infytande på den menskliga hushållningen hafva redan tidigt bemödanden blifvit gjorda att söka utforska någon lag eller ordning uti det invecklade spel af naturkrafter, hvaraf väderie en bestämmes. Dessa bemödanden hafva visserligen icke varit utan all frukt, och isynnerhet har i senare tider den vetenskap, som sysselsätter sig med väderleksförhållandena och närbeslägtade ämnen, eller meteorologien, gjort stora framsteg. Men icke desto mindre äro vi ännu långt ifrån att kunna från en dag till en arnan med någon säkerhet förutsäga väderleken och ännu längre ifrån att för större tidrymder, såsom för ett helt år, på förhand kunna angifva de särskilda da; arnag olika beskaffenhet. Emellertid har man i orha tider, då kunskapen om detta ämne var långt mindre utvecklad än nu, och då man ännu hade ett elit för ofullständigt begrepp om de inveck! förs hållanden, hvarmed man här har att göra någon gång trott sig hafva funnit en ledtråd i dessa irrgängar och i någon viss mån känna förutsäga väerleken, Att värmet och dess olika fördelning ufefter jordytan äro grundorsaken till alla väderleksvexlingar, äro en numera obestridlig sanning, som redan länge varit könd och säkerligen ännu tidigare anad. Hvarhelst man spårat en möjlig orsak till ärmevexlingar, har man derför också anat en orsak till väderleks ändringar. Sålunda vet man, att solen, på samma gång hon ger oss ljus, äfven tillsänder oss en st myckenhet af värme, och att den olika höjd öfver horisonten, som solen på olika ställen af jorden uppnår, äfvensom, för ett och samma ställe, dess olika höjder tinder olika delar af året beledsagas af olika grader af belysg och uppvärmning, samt att deraf de särskilda ländernas klimat och årstidernas allmänna skiljaktigheter i alseende på väderleken äro beroende. Nu veta vi också, att månen under olika delar af sitt lopp kring jorden tillsänder oss en olika mängd ljus, som icke är annat än solljus, hvilket blifvit återkastadt från månens yta; vid fullmåne mottaga vi sålunda ganska mycket ljus från månen, men deremot vid nymåne nästan intet... Då man af daglig erfarenhet har sig bekant, att solljuset alltid åtföljes af värme, så var det ganska naturligt, att den förmodan en gång uppstod och under hågon tid vidhölls, att månen under sina skifton borde tillsända oss en olika mängd värme, nemlisen återkastad solvärme, på samma gång ban sänler en olika mängd återkastadt solljus, samt att, lå väderleken väsentligen betingas af värmet och less fördelning, äfven denna borde eller åtminStone kunde i någon mån vara beroende af månskiftena. Men nu eger det förhållande rum, att mån: skiftena efter 19 års förlopp åter inträffa på samma månadsdagar:; så att, till ex mpel, påskfullmåen, som 1851 inträffade den 1 April, ä 1870 nträffar på samma d. tum, och på lika. sätt alla friga månskiften under dessa två år. Håral ledles man till den förmodan, att väderleken på ett rs särskilda tider kunde visa någon öfverensstämnelse med väderleken under motsvarande årstider ör jemt 19 år tillbaka. Detta är anledningen, hvarför väderleksuppgiferna, sådana de förekommit i de svenska almaachorna under snart halftannat århundrade, urprungligen kommit att i dem inflyta. Den för: ta almanacha, i hvilken uttryckligen angitves, att en införda väderleken var den för 19 år tillbaka akttagna, är Anders Celsii almanacha för år 1729; nen vid sidan af den utkommo äfven andra al vanachor, i hvilka en sådan uttrycklig förklaring knas, ehuru det är sannolikt, att såväl i dem d om ock i almanachorna före 1129 väderleksuppu ifterna hafva enahanda grund och upphof. I afseende på betydelsen af dessa uppgifter torde med isshet kunna antagas, att man aldrig, icke ens rsprungligen, tänkt sig förhållandet sådant, att iderleken skulle dag för dag vara densamma uner de två jemförda, med en måncirkelperiod från varandra skilda åren, utan endast att motsvarane längre följder af dagar, såsom motsvarande 1 eckor eller månader, skulle under dessa två årjb ligen visa några gemensamma allmänna drag i lä seende på väderleken, och detta icke för en en-b. im ort, utan för det vidsträckta landet i allmän st et. Men vare härmed huru som helst, senarg lers noggranna iakttagelser hafva emellertid otvep digt ådagalagt, att månskiftena icke utöfva nå-b n märkbar inflytelse hvarken På väderleken i mänhet eller ens särskildt På temperaturen vid edytan. Dermed har äfven allt 5 : a nal Upphört att ni ar vehålla väd erleken gifterna i almanachan, lig n rinee-.e 1Cke kunna anses hafva någon uj tydelse för allmänheten. I våra!or BB Pr HD om me