Aftonbladet – 5 augusti 1869, sida 3

Så när hade jag glömt nämna något om Gedungseti eller Den döda forsen, hvilken ligger mellan Foss och Ragunda. Landskapet är bland de vildaste, man kan få se. Öfverallt omkring resa sig söndersplittrade klipor, och utför en sådan, ungefär 50 fot hög, ar förr Indals-c!fven störtat sig. Den gamla fodbädden är uppfyid af kärr och runda stenar; söm äro purpurröda af en dem betäckande laf. Öfverallt i klipporna finnas cirkelrunda djupå hål med en diameter at 1—5 fot, troligen uthålkade af vattnet. , Den 18 Juni anlände vi till Östersund; dagen derpå besökte jag en bekant, som dock var bortrest, men hade man från hans landställe den vackraste utsigt; nedanför sig har han staden och bortom denna den vackra Frösön, till venster om hvilken man er Oviksfjellen med sina snöfläckar resa s bortom Storsjöns vidsträckta vattenyta. På eftermiddagen rodde jag med ett då studenter, som jag händelsevis påträffade, till Frösön, der vi tillbragte en ganska treflig afton. Dagen derpå regnade det på förmiddagen, men det klarnade på eftermiddagen. Vi hade blifvit utaf en af de ofvanomtalade studenternas farbror gästvänligt bjudna till middag, och då vädret det nu tillät, så begaf sig hela sällskapet på eftermiddagen till Frösö, för att bese den vackra utsigten, Vacker är den äfven. Nedanför sig har man hela Storsjön med sina öar och vikar; der bortom ett vidsträckt slättland med gårdar och kyrkor; i bakgrunden har man fjellen, wvilka liksom en hvit krans omgifva hela aflan. Den 21 Juni gåfvo vi oss åter på sjöresa, emligen öfver Storsjön till Qvittsle, hvarirån vi genast fortsatte vår färd genom vidsträckta skogsmarker till Morrsil. Vid denna rästgifvaregård upphör skogen och man komner in i en trakt med de mest leende taflor nan kan tänka sig; öfverallt små sjöar, uppyllda med holmar, hvilka, liksom de ide nest behagliga former kuperade stränderna, iro bevuxna af löfskog. Rundtomkring synes fjelltopparne belysta af aftonsolen, skimande i alla färger från rosenrödt till purpur; let var en syn, om hvars motsvarighet jag udrig kunnat drömma, Här ligger den vackra Restaforsen, hvilken jag dock icke har tid utt här beskrifva, om vi möjligen i detta oref skola hinna till Throndhjem. (Forts. fölier )