Aftonbladet – 5 augusti 1869, sida 3

ger omsluten af höga fjell, kan man icke lgöra sig någon föreställning om, hvad detta vill säga. Då dånet brytes mot klippväggen och ekot åter och åter upprepar det, är det som om allting omkring skakades af det våldsammaste jordskalf, under det att ett enda oändligt låvgt tordön gör det omöjligt på flera minuter höra något annat ljud. Sedan denna officiella del af festen var slutad, marscherade den långa processionen utåt de flesta af stadens gator, tilldess den upplöste sig vid Parken,. Här samlades man likväl äter på aftonen, ty den dekoration och belysning, som föröfrigt egde rum i hela staden, hade här nått sin kulminationspunkt. Midtför Parken höjer det stolta Flöjfjellet sin vägg upp mot mMölnet. I den temligen mörka aftonen stod dess spets med skarpa konturer aftecknad mot den blå himmelen, och derföre hade man med fpperligt sinne för effekt just häruppe antändt en lång rad glädjeeldar, hvilka likt tindrande guldstjernor kantade det mörka fjellet. Sjelfva Parken var prydd med marechaller och transparenter, och öfver båda ingångarne stod F. L. och Den 28 Juli 1869 i skimrande strålglans. Kl. omkring 11 afbrändes ute på sjön ett praktfullt fyrverkeri, men ännu låtige derefter böljade folkfestens glada hopar kring stadens gator. Det var en fest, icke allenast så vacker och väl anordnad, utan tillika så storartad och högtidligsom den kunde vara.