Aftonbladet – 4 augusti 1869, sida 3

aJag måste bedja er om ursäkt, min herre för min svägerskas obetänksamma skämt, som förorsakade er en så obehaglig förlägenhet. c Ah, madame,, sade Berenger och böjde ett knä, medan hans hjerta slog af vild, obestämd förhoppning, cjag kan ej vara tacksam nog derför. Det var detta som ledde till sanningens uppdagande. aDet var således sannt att alltsammans var ett misstag ? frågade drottningen. Jåg hade blifvit förradd och bedragen af dem, som finna sin räkning vid att hålla oss skilda, nådi drottning, sade Berenger, rodnande af urna de läto mig tro att min andra, kusin var min hustru, och förmådde denna att tro mig grymt försumma mina pligter. Jag vet det, sade drottningen, och dock är fröken Ribaumont vida mer beundrad än min lilla sångfågel. Det är möjligt, madame, men icke af mig. Det är dock sannt, att ni kom hit för att söka skilsmessa? Ja, madame,, svarade Berenger ärligt, men då hade jag icke sett henne. Och nu? frågade drottningen leende. Jag ville hellre dö än afsäga mig.heane, sade Berenger. Ack, nådiga drottning, skänk oss ert beskydd. Alla söka efter att få skilja oss åt, alla vilja öfvertala oss dertill, men hon är min egen, lagligen vigda maka, och om ni blott vill gifva mig henne, så skall allt blifva godt. Jag tycker om er, baron Ribaumont, sade drottningen och såg honom in i ögonen. Ni liknar mina egna, trogna, ärliga tyskar derbemma, och jag tror att ni menar hvad ni säger. Jag ville mycket hellre lemna min lilla Nid-de-Merle i ert beskydd, än låta henne stanna här och blifva de andra lik. Hon har blifvit min Liebling — hvad kallar