Aftonbladet – 4 augusti 1869, sida 3

blek, likgiltig, kufvad, men med ett ansigt strålande af bavnslig fröjd, då hon räckt amiralen sin hand. Ah, detta är godt, detta är skönt! utropade hon; edetta liknar våra glada jagter Tyrolen.) Ah, sire! (till konungen) hvac ag är tacksam för det ni låtit mig följs er hit! Efter drottningen steg hennes vakthafvande kavaljer ur vagnen. Derefter kom hennes vakthafvande hofdam, fru de Sauve, hustrv till statssekreteraren i Karls svit, och er stolt, behagsjuk skönhet; derefter en fetlagd beskedlig österrikisk dam, som alltid kallades comtessen, helt enkelt derför att hennes namn var omöjligt att uttala, och som alltid följde drottningen öfverallt. Efter henne visade sig slutligen en liten gestalt, smärt och dock väl rundad, fin och dock mjuk och yppigt formad, med rörelser snabba och lätta som en kattunges, då hon hoppade ur vagnen, .hopsamlade drottningens tillhörigheter, solfjädrar, svampdosa, kappa 0. s. v., och försvann genom slottets port, utan att Berenger hunnit blifva. fullkomligt viss på något annat än att hon bar en rosenröd plym i sin lilla svarta hatt. Drottninger fördes till en stol under ett af de största träden, och der presenterade Carl för henne de af hans kavaljerer, som hon ej förut sett, deribland äfven baronen af Ribaumont. aJag har hört talas om hr de Ribaumont, sade fon i en ton som dref blodet upp i hans fina kinder, och med en vink uvarhöll hon honom vid in stol, tills konungen gått bort med fru de Sauve och ingen var inärheten utom den tyska grefvinnan. Hon ändrade då genast ton och sade med ett uttryck af förtrolighet, som hennes fina österrikiska enkelhet gjorde högst intagande: