Aftonbladet – 4 augusti 1869, sida 3

täcker grafven, man strör parfymer och tårar af rörelse flyta från allas ögon. Dessa piligrimer, om hvilka Prudentius talar, ha lemnat spår af sina besök i Callisti kyrkogård. De brukade skrifva sina namn med någon bön i gångarne. Tiden har ej utplånat alla dessa graffiti; de återfinnas företrädesvis nära de mest besökta grafvarne; ingången till påfvekryptan är öfverfull med sådana. De äro goda vägvisare hvar de vigtigaste grafvarne finnas, Hvem skulle tro, att dessa simpla anteckningar af ö:te och 6:te seklens landtmän hade någon vigt? Men de äro ett af de många bevisen på kristna andaktens slägtskap med äldre trosbruk. På långt båll betraktade, undgå oss dess fina föreningslänkar och det tycks som ett svalg skilde kristendomen från föregående religioner; men veteåskapen finner öfvergångarne. Det var ett-fromt bruk hos greker och romare, då de besökte något ryktbart tempel eller ovanligt monument, att återkalla minnet af slägtingar och vänner, än för att rekommendera dem hos templets Gud, än för att liksom införlifva dem med det stora man såg. Dessa vördnadsbetygelser, proskynemer; i hvilka resanden förenar kära namn med hans egna iotryck, träffas talrikt i Grekland, men framförallt i Egypten, De äro vanligen korta och enformiga. .Sarapioa, Aristomaetti son, har kommit till den stora; Isis-af Phile och tänkersmed en from känsla på sina föräldrar, — Jag Panolbios från Heliopolis har beundrat kungågrafvarne-och tänker på alla de mina, En romarinna som mistat sin bror, skrifver på pyramiderna: Jag har sett pyramiderna utan dig, och denna syn har lt mig med sorg. Allt hvad jag kunde göra var att begråta din lott; sedan, trogen mitt smärtsamma minne, ville jag teckna här denna klagan I likhet härmed finner man