Aftonbladet – 4 augusti 1869, sida 3

na dessa minnen af förföljelserna finnerman andra, som utvisa lugnare mellantider. Man reparerade och prydde de mest vördade kryptorna med målningar och dyrbar marmor. Aldrig var man tryggare än vid början af Diokletiani förföljelser. De gamla ingångarne åter öppgades och ökades för att ge daer åt gallerierna; man uppreste kapell uppå e förnämsta grafvarne för att utmärka marKÖR plats. — Vid förföljelsen nedbrötos alla dessa byggnader. De grafvar man mera öppet reparerat, .kunde ej undgå kejsarns agenter, De kristna företogo jättearbeten för att åtminstone frånrycka dem Callisti kyrkogård. --Gallerierna fylldes -med jord, hvarigenom ödeläggelsen hindrades. Soldaterna studsade för den tid, som skulle åtgå för att nå martyrgrafvarne. Denna kyrkogårds yngsta minnen vittna om kyrkans slutliga seger. Efter Konstantin upphörde man småningom att begrafva i katakomberna. De blefvo ett forntidsminne, som man omgaf med dyrkan. Prudentius, som såg dem under Theodosius, skildrar i vackra verser deras dåvarande tillstånd. Flera Tjusgloggar åstadkommo en mystisk dager, som utmärkte helgongrafvarne, hvilka törskönades efter Konstantin. Murarnebekläddesmed marmor :eller silfverplåtar, hvilka lyste som en spegel,. Man gjorde dit vallfarter fran alla håll, då någon martyrs dödsdag inträffade. Folket kom i mängd från Etrariska och Sabinska -bygderna, med hustru och barn, glädjestrålande, tecknade af Prudentius alldeles som vid madonnafesterna än i dag. Ankomna till martyrgrafven, öfverläto de -sig åt denna häftiga och bullrande andakt, som italienarne ännu bevara. Från morgonen skyndar man att helsa helgonet. Den tillbedjande mängden kommer och går ända till qvällen. Man kysser den glänsande silfverplåten, som be