Aftonbladet – 3 augusti 1869, sida 3

I samtidens utveckling, och den omsorg han egnar alla partier af sina taflor vittnar lika högt om hans-äkta konstnärsnoggranhet som hans glänsande säkerhet. Hans belysning och perspektiv äro förträffliga, hans stämningar vackra och sanna, och hans detaljbildning i allmänhet fullt naturtrogen utan att förlora sig i småaktig ängslighet. Skulle vi mot honom anmärka något, är det att han i sina .Iförgrunder på senare tiden inlägger välrfyci n rådande maneret. Bland hans utställda tafdllor vinner Skärgårdslandskap, motiv från a Bohuslän priset för sin utomordentligt sanna li och fint behandlade utsigt öfver hafvet; och n j dernäst sätta vi konstnärens friska BjörkI skogsinteriör. Vattenfallet, ehuru präkI tigt i färgen, påminner ännu för mycket om elLarsons inflytande för att. visa mästaren r I från en fullt sjelfständig sida. I detSkånska landskapet ådagalägger han en saftig och varm färg, som något påminner om de e hemtad från dem. Stycket har derigenom t något helgjutet, klassiskt, som gör det till ett 1laf utställningens läckraste landskap. 1) En konstnär, hvars fina naturkänsla och utvecklade färgsinne en tid lofvade något ; högst framstående, var hr Alfr. Wahlberg; I men tyvärr har han för närvarande fullkom-lligt uppgått i franska skolan, hvarigenom ,) hans taflor blifvit i hög grad manierade, utan -Jatt man dock kan frånkänna deras upphofsJ man verklig begåfning. Dessa alltigenom Jeråa toner, dessa fabriksmässigt utkastade träd, dessa i allmänhet af maner påverkade I studier stå illa tillsammans med de lysände I förhoppningar hr Wahlberg för några år seI dan väckte. Att han kommit i ropet i Paris, förvärrar saken, emedan det tvingar konstnären att fortgå på modestråten och sålunda försvårar hans återvändande till naturen och fäderneslandet. Hr Holm deremot visar, hurno Jen god skola stärker kärleken till båda, och hur den konstnär som först och främst sträfvar efter det sköna och sanna, med detsamma vinner bifall, och ett varaktigare än stundens. Hans Björkskogsparti i middagsbelysning är ett af utställningens varmast kända och smakfullast utfördalandskapsstycken, liksom hans öfriga taflor vittna om hur djupt fästad vid Sverges natur konstnären är trots sina fleråriga utländska studier. Hr G. Rydberg, också en af våra talangfullaste yngre landskapsmålare, lutar mest åt den koloristiska sidan, för hvilken raska färgkombinationer utgör hufvudsaken; men han förenar dermed en vårdad komposition och ett lätt utförande, som göra hans bilder behagliga för ögat och friska i stämningen, utan att man derför kan tillskrifva dem något större djup. Hans båda vinterlandskap tillhöra emellertid de originellare alstren af vår skola, hvaremot hani sitt skånska landskap endast lemnat en repetition af ett väl ofta af honom behändladt ämne, utan synnerlig egendomlighet. Hrr Wahlqvist och Torsslow tillhöra mer skolans. allmänna riktning (månsken, mörka landskap), men också med redbar förtjenst och godt färgsinne. Hr Billing, som ursprungligen utvecklat sig i Fahlcrantz skola, har med rätta vunnit bifall på sista tiden för sina flitigt och med stigande förmåga målade utsigter och studier, af hvilka utställningen företer tre vackra prof. Bland mer enstaka företeelser märka vi hr H. A. Ankarkrona, hvars båda små motiv från Afrika fortfarande visa samma torra mark, samma kritaktiga berg och glödande blå himmel med samma qvicka små figurer som alltid. Om mästerskapet endast bestode i inskränkning inom det område man känner sig beherrska, så skulle denne konstnär vara en stor mästare. Men någon omvexling och framför allt en gnista af genial behandling fordras väl också; och i det fallet lemnar oss målaren temligen i sticket. I afseende på enformighet i ämnen och färg öfverträffas den föregående dock af hr A. Cantzler, hvars olidligt gråbrunvioletta och mörkgröna dukar ge ett mycket ofördelaktigt begrepp om det sköna Italien, utan att vi vilja bestrida, att de kunna vara temligen naturtrogna. Men naturtrohet utan poesi, utan smakfullt val, blir ett lika stort fel som manieradt återgifvande utan trohet, ett falskt stiliserande. Hr Carleman slutligen har utställt ett Parti vid Ringsjön i Skåne, klent i färgen, men med en originel uppfattning som mer påminner om danska än svenska skolan. Det sär trädet i och för sig, sedt på nära håll, som konstnären betonar i motsats mot den vanliga uppfattningen af detsamma som en integrerande del af landskapet. Det danska landskapsmåleriet är ytterligt fåtaligt företrädt, endast af fyra namn. Fr. Rodhe har lemnat några fina och stämningsfalla vinterlandskap, rika på äkta nordisk anda, utan öfverdrift eller bålstorhet. -Hr A. Schovelins Parti af. Charlottenlund är bållet i den danska stilen, med väldiga trädstammar och rik grönska, men tekniskt -dugtigt och ej utan färgrikedom trots alla skenbara enformigheter. F. C. Kicerschou har utställt gamla bilder från Tyrolen och nyare från Jylland och Sjelland, båda delarne med afgjordt syskontycke, i rödviolett och bjärtgrönt, erinrande om tyska landskapsskolan från 20och 30-talen, men också förtjenstfullt stiliserade och vittnande om ett lifligare behof af färgspel än den nuvarande danska skolan röjer. Hr G: E. Liberts utsigter förråda den fine tecknaren, icke blott genom sin petitess i enskildheter, utan äfven genom den torra och kopimässiga framställningen. Af förgäfves något stycke på utställningen; det är endast på marinens område Danmark är fullt och väl företrädt. De tre nordiska ländernas arkitekturmåleri finna vi representeradt af en konstnär från hvartdera, brr G. W. Palm. V. S. Lerche och P. Kornbech (i förteckningen felaktigt kallad Rombech). Den förstnämndes Vy af det inre af Stockholm med Riddarholmskyrkan före 1835, utmärker sig genom den trohet man fordrar af arkitekturutsigten, genom ett elegant behandladt vatten och en vacker ton i det hela, såsom man kunde vänta af en så öfvad och skicklig hand. Uttåget från Civita Castellana 1849 åter synes oss raskare måladt, utan att dock vara vårdslösadt eller Skovgaard och andra hufvudmän söker manftls el ket grått, utan tvifvel för att i någon mån. ge efter för det i Frankrike för närvarande: gamle holländarne, utan att kunna sägas vara rf 00 to It ft fir suddigt. Hr Lerches väl valda interiörer med