Aftonbladet – 31 juli 1869, sida 3

rr) Det ministeriela partiets kandidat, Ch ; stides, har erhållit de flesta rösterna vid ) till kamrarnes president. ERAN br LITTERATUR TIDNING Innehåll: Teologisk Tidskrift. — Karta öfver Sto e holm. — Litteratur och konstnotiser. Teologisk tidskrift, 1869, andra häftet. (U sala, Schultz). Biskop Beckman uppträder mot prof. M; bergs lära om tron och rättfärdiggörelsen tron samt bedömer skiljaktigheten från ky kan så, att denna lärer att tron räknas t , rättfärdighet, emedan den omsluter Kristr som är vår rättfärdighet och hvars rättfä I dighet tillräknas den troende; men M. yrka att tron räknas till rättfärdighet, emedan tr sjelf som sedlig handling är en rättfärdighe som inför Gud gäller om ej efter rätt, doc efter helig nåd. B. erkänner dock, att I ingalundå vill undantränga Kristus och gö honom öfverflödig, utan framställer Kristi och hans verk som yttersta grundvalen oc orsaken till rättfärdighetslifvet samt antar e universel Kristi rättfärdighets tillräknelse fö tron. Likaså erkännes M. vara lika vic skild som kyrkoläran från katolska läran oi successiv rättfärdiggörelse. Men hos M. fal ler tonvigten på rättfärdighetslifvet, ej på de personliga rättfärdighetsförklarandet. M:s star ka eftertryck åt lefvernets rättfärdighet för klaras af hans ställning till en viss trosrikt ning med benägenhet att för rättfärdighets tillräknandets nåd förbise den nåd till hel gelse och kallelse till rättfärdighet i hjert och lefverne, som den troende i tillväknan dets gåfva mottager. M:s ställning likna den, som några bland vår kyrkas mest ak: tade asketer på sin tid till denna lära in tagit. I Augsb. bekännelsens apologi. heter det Gerecht werden heisst aus einem Sänder fromn werden und durch den heil. Geist neugeborer werden. Småningom fästades dock vid gerecht betydelsen TE Ga i motsats till pånyttfödd, förnyad, helgad; hvarjemte snart nog den missriktning inträdde, som ville ha detta språkbruk erkändt-som uteslutande riktigt. Konkordieformeln vill så tyda apologiens nyssnämnda ord; och svenska öfversättningarne af symboliska böckerna ha tydligen följt detta, men derigenom äfven inlagt en tanke, som för stället i dess ursprungliga skick är främmande. Polemiska och andra intressen stärkte alltmer denna riktning; och vanan att vid orden fästa endast den inskränktare betydelsen bar småbingom gifvit detta språkbruk en obehörig dogmatisk helgd. Härigenom äfventyras att fullkomligt misskänna bibelns mening der dess riare språkbruk ger åt orden en betydelse vikande från dogmatikens. I en följande artikel af T. N. får man nya orof på det nu från alla sidor uppträdande vitet mot den evangeliska lösaktighet, som redan för flera år tillbaka kunnat spåras, pestående i klemande med synden och brist på allvarlig bättringsoch helgelsepredikan, Pill och med den satsen uttalades, att man an söla sig i de gröfsta laster och ändock tå i nåden, behålla tron och bli saligo. Emellertid. var det länge hufvudsakligen lott inom ultraevangeliska lägret, som dylika endenser visade sig; och lyckligtvis äro nu ndtligen ögonen så öppnade öfver denna ädliga afväg, företrädesvis genom Myrbergs örtjenster, att ett kraftigt uppryckande af etta frodsamma ogräs kan motses. Så mycet större tack är man derför skyldig hr . N., som nu framhållit samma tendens hos et kliefothska anhanget. Kyrkans paradästar i ena lägret böra lika litet skonas som ådens morsgrisar i det andra. Det ohyggliga afguderi, som kliefotbarne rifva med kyrkan, ses af följande lektor illings yttranden: Katekisationen får i det öpta barnet en utgångspunkt. Barnets medetande, sådant det blir ett föremål för kyrans kateketiska verksamhet, är ingalunda a tabula rasa, som först skall genom kateisationeh mottaga sina note characteristic. Jet är fasthellre bestämdt så, som det alltmnt hos barnet som en kyrkans lem måste örbli. Detta är delaktigt i Jesu medvetande; idant det förefinns i Guds ord samt i den irdiga kyrkliga bekännelsen och i nuvarande ;rsamlingens trosmedvetande Blott den öpte förblir i det ytire kyrkosamfundet, är an i döpelsenåden. Synden har ingen makt fver hans medvetande. Vidare: Då all kyrkans verksamhet går t på att realisera hennes egen ide, att bli vad hon i Kristus är, och nu denna realition åtminstone relativt är fullbordad såväl samfundets som individens lifsformer, så an hon nu som den redan i viss mån Segerrande möta sin herre T. N. kan deremot i våra döpta drinkares och skökors lifsrmer finna ens en relativ realisation af kyrans ide. Hvad bibeln tillskrifver Gud, tillägger B. yrkan. Det är hon, som i dopet föder barn till andligt lif; hon är modren, säges så ta, att man äcklas vid detta påfviska utyck. Hon eger ensam nattvarden, hon lädes att reda till högtid för sina barn. et är till hennes nattvardsbord barnen opträda i det allraheligaste, så benämnas våra äoch stenkyrkor. Modren dukar natt-l: rdsbordet. Genom henne förberedes man I denna stund. Som den segrande framder hon: barnen till nattvardsbordet. Hon der barnen till nytt lif. Då är. en ny enniska född till verlden, och modren, som dt henne, glädes., ä Kronan på verket sätter B., då han öppet rklarar, att man kan lefva i synden, plöpa a pe a NR ———LÄ