Aftonbladet – 30 juli 1869, sida 2

om hvilka han vet att de äro lämpligare. Bland hufvudstadens representanter i Andra kammaren under den tilländagångna valperioden är det blott en, folxskoleinspektore Meijerberg, som offentligen tillkännagifvit sin önskan att icke blifva återvald. Hufvudstaden går genom denna afsägelse rciste om en representant, hvars stora erfarenhet i folkskolans angelägenheter satte honom i tillfälle att kraftigt främja dess intressen; men j hufvudstadens egna folkskolor göra derpå enF stor vinst, ty ehuru hr Meijerberg äfven så-d som riksdagsman egnade kanske mer verk-r samhet åt sin inspektorsbefattning än mån-) gen annan, af andra göromål fullkomligt ofört hindrad innehafvare af en dylik plats för-k mått utveckla, så är det gifvet, att han skall ! kunna uträtta ändå mera då han får egna jJ sin tid och sina krafter odelade åt densam!l ma. Under sådana förhållanden och då han lc sjelf ansett sig kunna på sådant sätt mest ir gagna samhället, måste man respektera hans (c afsägelse och afstå från att räkna honom lj f ( 1 I l I s 4 j l i Å j i l 1 ( 1 1 hh S — fa 4 DM bland hufvudstadens representanter. Af de öfriga stockholmsrepresentanterna ifrågasättas utan tvifvel alla från ett eller flera håll att ånyo komma i åtanka; men med afseende på en och annan synas dock sympatierna hafva, af olika anledningar, svalnat så betydiigt, att det icke skulle vara svårt att redan nu med temlig visshet uppgifva två eller tre namn, hvilka icke torde komma att återfinnas på förteckningen öfver de blifvande representanterna. ÅA andra sidan synas ett par, nemligen hrr Hierta och Adlersparre, accepteras från nästan alla sidor och deras val således kunna antagas såsom follkomligt betryggadt. De öfriga, hvilka antagas på vissa håll, men förkastas på andra, blifva mer eller mindre omtvistade. j Bland sådana namn, som man från olika sidor finner för godt att stryka, såsom det ou i hvardagslag kallas, är det isynnerhet två, hvilkas uteslutning, der den blifvit ifrågasatt, måste förefalla nog besynnerlig och icke lärer kunna af den stora mängden afji sansade valmän, som hålla sig oberörda af partilidelserna , godkännas Dessa båda namn äro friherrarne Gripenstedts och Liljencerantz. Så väsentligen olika dessa mäns ! ställning och skaplynne än må vara, så skilj! aktiga deras åsigter i en mängd frågor, så li ha de dock båda varit prydnader för Kam! maren och för stockholmsbänken inom denj! samma, och hvad nu först beträffar frih. l Gripenstedt, så lärer icke ens partihätskhe! ten kunna bestrida, att han är en af de få l! 4 l statsmän, som vårt land haft att under detta ji: århundrade uppvisa. Att hans energi och handlingskraft, understödda af hans glänsande vältalighet, var en af de mäk-l: tigaste häfstängerna för undanrödjande afl: de såsom oöfverstigliga ansedda hindren för representationsreformen, är icke mnågon hemlighet, och de som jublade öfver, denna reform, de som varit i tillfälle iakt-, taga, huruledes densamma, medan den sken-l, bart lemnat förhållandet mellan statsmakj terna oberördt, gifvit en förut icke anadl; styrka åt folkmakten och redan börjat göra : det parlamentariska styrelsesättet hos oss till en sanning och verklighet, de skola troligen : med oss anse det föga värdigt hufvudstaj den, om den skulle försaka tillfället att!) blifva representerad af den man, som jemtel, reformförslagets egentliga upphofsman, frih. . De Geer, i främsta rummet delar äran afjj dess genomförande. Att frih. Gripenstedts vältalighet ställt honom nästan utan gensä-l, gelse främst bland den svenska representaj Ci 1 tionens medlemmar såsom talare, och att han förmått, mer än någon annan hitintills inom den nya riksförsamlingen, gifva åt debatten en hög och ädel prägel, är icke okändt för någon, som egnat aldrig så liten uppmärksamhet åt Riksdagens företeelser. Hans stora erfarenhet af administrationens alla detaljer, hans klara blick för det offentliga lifvets alla företeelser, sätta honom i tillfälle att meddela upplysningar af det största värde för under behandling varande ärendens utredning. Hvad slutligen beträffar hans personliga ställning, torde det icke vara ur vägen att erinra dem, som icke vilja välja embetsmän till representanter, att frih. Gripenstedt för närvarande icke innehar någon befattning i statens tjenst, och att han lemnade sin plats i statsrådet redan innan han hadel. uppnått pensionsåldern. I besittning af dej! högsta offentliga utmärkelser kan han icke I hafva några personliga fördelar att efterc I NN I An LIA An AA RR Lt Tp sträfva, och han befinner sig således i den lyckliga ställning att han icke ens kan misstänkas att låta leda sig af några andra bevekelsegrunder än den ädla ärelystnaden att gagna sitt fädernesland. Hvad åter frih. Liljencrantz beträffar, så ls har han blifvit till riksdagsman utsedd efter f att hafva offentligen framlagt sitt program, g och vi ha icke hört någon kunna tillvita ho1 I I C I nom att han svikit detsamma. Den framstående roll, som hans utmärkta talent i debatten, hans snabba och säkra uppfattning tillåtit honom att spela i Riksdagens förhandlingar, har naturligen på honom fästatle mycken uppmärksamhet, och man har mycl: ket sysselsatt sig med hans ställning till par-!r tierna 0. s. v. Vi äro för vår del icke så i initierade i alla Riksdagens kulissförhållan-s den, att vi kunna säga huru hvarken frih. ld Liljenerantz eller någon annan Stockholmsrepresentant voterat vid än ett än ett annat valtillfälle eller dylikt, hvarmed kammarsqvallret sysselsätter sig under riksdagarne; men hvad vi deremot vilja föra våra läsare till miones, det är att den representant, om hvilken vi tala, under debatterna intagit en lika sjelfständig ställning i förhållande till regeringen, då han ifrat mot onödig statslyx (inskränkningarnei utrikesbudgeten äro, exempelvis, frukter af hans verksamhet), mot det administrativa förmynderskapet (t. ex. öfverståthållarens ordförandeskap hos stadsfallmäktige) eller för häfdandet af representationens grundlagsenliga rätt att bestämma statsutgifterna, som i förhållande till den herrskande landtmanna-majoriteten i Andra kammaren, hvars fördomar och ensidigheter, specielt på de finansiella området, han skoningslöst bekämpade. Vi tillåta oss för öfrigt erinra, att man icke sällan hört valmän i Stockholm klags öfver, att hufvudstadens representanter låtit . OLA HD OD n