Aftonbladet – 30 juli 1869, sida 2

STOCKHOLM den 30 Juli. Om magistraten genom sitt famösa beslut, att riksdagsmannavalet skulle ega rum redan den 4 Augusti afsett att förhindra all valrörelse i hufvudstaden, så har den missräknat sig; ty oaktadt alla dagarne i denna vecka varit så upptagna af hvarjehanda festligheter, att ett allmänt vValmansmöte först kunnat beramas till nästa måndag, har dock en mängd sammankomster inom större och mindre kretsar egt rum med afseende på det blifvande valet; dylika enskilda sammanträden förekomma nu hvarje dag och stämningen börjar antaga en ganska betydlig grad af liflighet. En mångfald af listor uppgöras, och det torde icke bli någon möjlighet för häfvudfraktionerna att förr än dagen före valet med full bestämdhet gruppera sig kring verkligt definitiva kandidatlistor. Trogna vår så många gånger förat uttalade grundsats, att vi icke vilja gå de offentliga valförberedelserna i förväg och söka efter eget tycke och personliga sympatier ok. troyera en vallista, skola vi äfven nu söka brioga å bane någon öfverensstämmelse och sammanhållning i bemödandena hos dem, som äro med oss i det hufvudsakliga likatänkande och derigenom bereda de bästa valresultater som stå att ernå för den sida, hvilken vi betrakta såsom den liberala. Vi läste häromdagen i en tidning det yttrandet: Det är ju otänkbart för den, som icke är någonting annat än en lefvande menniska, att tillvinna sig en så allmän uppmärksamhet, att han skulle kunna bli vald till riksdagsman. För vår del anse vi det uttryck, som här användes i nedsättande mening, vara mindre väl valdt. Att vara en verklig menniska, en i ordets fulla mening lafvande menniska, anse vi vara en ganska vigtig qvalifikation för en folkrepresentant; man paträffar dessvärre så ofta personer, som till följd af grof egoism, tankelättja, pedanteri eller doktrinär ensidighet i en ganska betänklig grad sakna densamma. En af de främsta fordrivgar vi ställa på en riksdagsmannakandidat är den, att han skall ha ett så varmt och lefvande iatresse för allmänna angelägenheter, att han med verklig lust omfattar representantkallet och icke vid dess mottagande och utöfving genom ord och verksamhet inlägger den reservationen: härtill är jag nödd och tvungen! Men lusten och intresset ensamma betyda ingenting, om de icke äro förenade med insigt, erfarenhet och god vilja. Med insigt mena vi icke här företrädesvis ett större mått af boklig kunskap och teoretiskt studium, ehuru det är mycket godt, att sådant icke saknas inom en representantförsamling; det mindre måttet deraf hos den. ena eller andra representanten kan dock ofta rikligen ersättas genom erfarenhet och en derpå grundad faktisk känpnodom om och skärpt blick för allmänva an gelägenheter. Men någonting ännu mera oef: te t i våra ögon är den goda och allvarliga an. Vi hysa, då det är fråga om det positiva statslifvet, ingen respekt för den allmänna, tomma, ihåliga frasen, n om den skulle låta aldrig så liberalt; vi se en man bakom ordet, som har en varlig vilja och så djupt intresse icke hans egna uttalanden och den roll, han derigenom spelar, för honom utgöra det hbufvudsakliga. Vi skilja oss derföre mycket bestämdt från de vare sig enskild eller fraktioner, för hvilka det är v onting duk blifver -sagdt, men få hvilka det deremot är mera likgiitigt om nåevating verkligen blir gjordt, Den som verk-: