Aftonbladet – 29 juli 1869, sida 2

Den skall i Danmark höras I tjäll och salar, Den skall i Norge föras Kring fjell och dalar: Ja! knappt de hviska fått Sitt ord, de två, Förrän det redan nått Det höga blå; Dertippe står det skrifvet För alla öden Och räcker genom lifvet Och bortom döden: Chör. Du, som nåderik och blid Deh rättfärdige betäcker Med Din starka aring Kgid, Herre! Du, hvars spira räcket Långt utöfrer rlim och tid; a Du, som lugnar — och förskräcker, Du, som kronor ger — och bräcker, Du, som tänder lif — och släcker, Lys dem, led dem i Din frid! Gif, att dessa hbjertans brand Blir den gryning, Hvilken tänder Dag på nytt i Nördanländ! Låt två sammanlagda händer Sammanhålla som ett band Trenne gamla, ädla länder, Trenne gamla, goda fränder, Ått de aldrig — en i gender — Trängas ut från hvar sin gtränd! Sedan efter vigseln de nyförmälda kysst hvarandra med synbar rörelse, förde brudgummen sin brud fram till de båda konungarne och drottningarne, som hvar i sin ord ning bjertligt och med förelse omfamnade de nyförmälda. Derefter framträdde hvar eftöf annan de öfriga närvarande furstliga personerna till brudparet, som tagit plats på sina stolar, vända nedåt kyrkan, för att med kyss, omfamning eller handtryckning önska detsamma lycka, Prinsessan Eugenie, som till följd af sin sjuklighet icke kunnat deltaga i cörsmönien: hade låtit föra sig till den närmast sakristis dörren varande kungliga logen, från hvilken hon åhörde akten, under det rikliga tårar vittnade om det lifliga deltagande hon kände för sin brorsdotters lycka. De öfriga qvinliga meäleminarhe af vårt konungahus syntes äfven djupt rörda. Omedelbart efter den vackra kantatens slut uppstämdes från orgelläktaren psalmen 337, hvarefter bröllopståget återvände till de kungliga rummen i samma ordning det kommit, endast med den skilnad att kron rinsen nu sjelf förde sin höga brud och att konunfan af Danmark förde drottning Lovisa samt onung Carl drottningen äf Daomark. Omkring en timme efter ceremoniens slut egde cour för de nygifta rum af alla stater och kårer,. Detta skedde i den s.k. Victoria-salen eller röda salongen, i hvars midt de båda nygifta tagit plats, oml gifoa på båda sidor af de öfriga kejserliga, kungliga och furstliga personerna samt uppvaktade af en talrik mängd damer och herrar. Från de öster om Victoria-salen :belägna rummen inträdde i oafbruten rad samtlige till couren kallade: personer, en och en, och gjorde midtför kronprinsen och krouprinsessan en djup bugning, hvarefter de genast fortsatte marschen och genom de. på vestra sidan belägna rummen begåfvo sig ut i vestra slottshvalfvet. Mängden aflysande uniI former och eleganta toaletter samt talrikheten af dem, som infunnit sig för att, såsom det på officielt språk heter, framföra sina lyckönskningar, gjorde denna cour ganska lysande, om än helt säkert rätt tröttsam för en kgl. familjen, hvilken stående motto uppvaktningen af hela denna oändliga ra stora och små funktionärer. Anblicken af Victoria-salen var isynnerhet praktfull. Omkring kl. 12 8 var couren afslutad, och I såväl de nygifta som de öfriga kgl. personerna I a a te. vr TT. ; a he