Aftonbladet – 29 juli 1869, sida 2

orungen af Danmark och på andra sidan m honom konung Carl, hvarefter följde herigarne af Östergötland och Dalarhe samt rins Hans af Glicksburg. På taburetterna ill venster om de kongl. damerna sutto tjenstörrättande öfverhofmästarinnan grefvinnan h ?iper, född Baker, norske statsministerns fru, v ru Sibbern, samt utrikesstatsministerns fru, gu refvinnan Wachtmeister. Taburetterna till ga Vöger intogos af danska geheimerådinnan Bille ch grefvinnan Plessen. Till höger om dej? ongå. herrarne åter intogos tre taburetter af refve Plessen, danske premierministern grefve Friis och grefve v. Oxholm. På venstra silan sutto riksmarskalken grefve Sparre samt le bådå svenska statsministrarne frih. de Geer ych grefve Wachtmeister; bakom dem de svenska och norska statsråden. kh De båda konungarne buro sina länders ged neralsuniformer med ordenskedjor, vår koh ouhg med Elefanterordens och danske konunq gen med Serafimerordens blåa band. Prinpe sarne Oscar, August och Hans voro likaledes I militäriskt uniformerade och burö blåa bandet. Storfursten Wladimir bar rysk genetalsuniform med silfverepåletter. Prins Waldemar var helt enkelt klädd i en mörk kash röd halsduk och hade en halmhatt i hanen. Af de kongl. damerna var bruden iförd en klädning af silfverskir med silfverspetsar samt å hufvodet krans och krona af myrten jemte uveler. kg af Danmark bar hvit lädning med guldskir. Drottningen af Sverge hade hvit klädning ornerad med silfver oc släp at purpursammet med hermelinsbräm. Prinsessan Thyra hade hvit klädning med hvitt släp, garneradt med blått, och på håret en krans af blå förgät-mig-ej. Hertiginnans af Östergötland klädning var af hvit moir6e, hennes släp orneradt i dånska färgerna med buketter af röda och hvita blommor. Hertiginnan af Dalatne bar klädning af hvit sidensarge samt släp af rosafärgadt moirbe. Samtliga brudtärnorna voro klädda i hvitt siden samt hade på håret röda blommör och små korta slöjor. Marskalkarne buro sina resp. uniformer och voro utmärkta med den för bröllopsmarskalkar vanliga lilla, på bröstet fästade myrtenkransen, försedd med en bandrosett i nationalfärgerna. Sedan samtliga dei processionen deltagande intagit sina platser, uppstämdes psalmen 335, versen 2, hvarefter erkebiskopen i full ornat från altaret höll ett tal som var temligen långt och som hufvudsakligen utgjorde en vanlig predikan om synd, :omvändelse och helgelse, hvarifrån talaren slutligen temligen tvärt gick öfver att yttra några ord om äktenskapets betydelse och bedja Gud välsigna! det förbund, som nu skulle knytas. Efter talets slut nedträdde frrsbiskopen jemte pa-J. stor primarius, dr Fallenius och öfverhofpredikanten dr Moren till brudparet och förrättade vigseln efter vår kyrkas ritual. Under. synbar rörelse uttalade först kronprins FreFR BB 5 UT vv OO MM UT AR AA eg et RA MR drik och sedermera prinsessan Lovisa den föreskrifna formeln. Sedan erkebiskopen läst välsignelsen öfver de båda unga förenade makarne, dånade saluten från Skeppsholmsbatteriet, äfvensom från danska korvet-. ten Heimdal, och nedanstående, af doktor C. W. A. Strandberg författade kantat uppfördes med musik, komponerad afl höfkapellmästaren Ludvig Norman. Soloartierna deruti utfördes af fru Michaöli, röken Jacobsson, br Arnoldsson ochen amatör, hr Ödman. Ett i arian förekommande violinsolö spelades af fru Wilhelmina Norman. OChörerna utfördes af K. testerns chora personal, Orden till kantaten voro af följande lydelse: : Chör. Välkommen, du dag, som länge dröjt, Välsignad den suck, den sällhetstolk, Som två lycksaliga hjertan höjt Och trenne jublande folk! O, blickade fädernas skuggor i dag Hit rer ifrån skyarnas höjd Det vore dem alla väl i låg, De såge det alla med välbehag Och klappade händer af fröjd. Recitativ. Om ofred eller sommarns brand förbytt I strå den gula teg och svedt de trefna dalar, Hvad met! Det blir dock vår på nytt Och grönt igen i Floras salar; Jal när de vreda makter engång flytt Och några morgnar åter grytt Och Maj sin blomstermatta sytt — Då gror en nysådd skörd och kyssas näktergalar. Åria. Tidigt eller sent, förvisst, Fattar Ömheten sitt fäste, Än hos dufvorna på dvist, Än hös örnen i hans näste — Och hon segrar hvart hon går. Se den gyldne bufvudbonan I furstinnans fagta hår Hur den gerna skymmas får . Af den enkla myrthen-kronan! Och hur han, som föddes till Att kring pannan kronan trycka, Åntå hellre fästa vill Med en liten ring sin lycka! Och hvad Hoppet är till hands, Ej blott deras — men-ett-lands! ae Trav Ef Duett. Han är boren att befrämja Allas frihet, byggd på rätt och pligt, Och det tygellösa ja — Oförfäradt, mant Hon att pregla med sin Allt hvad Jjuft och ömt i Sjelf ett strälände exemp För Hvarenda maka eller mor. Han är kallad att ej ryggå, Hur det mulna vill kring hans person, Att med lagen kraftigt trygga Och med svärdet värna land och tron; Hennes goda skyddsvakt bilda Väna makter, under lugn och storm, Och i hjertat, i det milda, Har bon hela sin regeringsform. När det Starka och det Blida Trofast mötas i det ädla par Hvar af dem invid sin sida Dag för dag sitt väsens fyllnad har. . Chör. Telningar två från stolta stammar Växe de mäktigt, Må deras grenar sträckas mot skyn! Öfver dem Nordens stjerntak flämmar, Nadanom nräktiot As EN Oe I RR fe Ta ee LIC me ke