Aftonbladet – 28 juli 1869, sida 3

tat huru föga Berenger kände sig dragen til hans parti. Det kungliga partiet kunde han naturligt. vis ej heller älska, men han stötte sig på calvinisternas ytterliga enkelhet och som has tyckte, icke vördnadsfulla gudstjenst:. I bör jan af drottning Elisabeths regering rädd inom den engelska kyrkan den största mång: fald at former allt efter kyrkoherden elle godsherrens åsigter, och Berenger hade i sit hem varit van vid en ritval som icke si mycket afvek från den katolska. Han kunde icke tro att hvad han såg bland de så kallade sacramentaires var hvad hans fader så högt värderat, och gjorde Sidney. Hubert Languets lärjunge, högst olycklig genom at öppet uttala sin afsmak för en gudstjenst som både Sidney och Walsingham ansågc som ett mönster för engelska protestantiske kyrkan. Sidney ursäktade emellertid detta som et barnsligt oförstånd och smak för yttre prakt och Berenger sjelf tänkte icke mycket på saken. Ett besök hos den gamle amiral Coligny, hans fars vän, gjorde vida mer för att närma honom till hugenotterna, än någonsin de kraftigaste predikningar kunde förmått. Den vördnadsvärde amiralen mottog honom mycket vänligt ech hans allvarliga, ädla anlete och faderliga godhet, vann ynglingens hela hjerta. Stora förslag voro framlagda för den unga konungen och sf honom högeligen gynnade, förslager att sätta upp en armå och träffa Spanien med ett hårdt slag, genom att understödja protestanterna i Nederländerna; och, Coligny var så ifrig som en yngling i denna sak, förhoppandes att på en gång kunna hjelpa sina trosbröder, befria den unge konungen från dåligt inflytande och slå ett stort slag mot den gamle nationalfienden, Han talade ifrigt med Sidne4 om