Aftonbladet – 27 juli 1869, sida 3

Article Image
r TIOHUTCISIURAICELA TACU IHALIDVIRVI VU BES tak. Alla de öfriga butikerna äro belägnai en kolossal fyrkant af pelargångar. De högre våningarne upptagas, till stor del af cafeer och restaurationer, den ena öfverträffande den andra i lyx, delikatesser och — pris. Man har på skämt, med anledning af den nu pågående omkastningen inom ministören, föreslagit prins Napoleon till — handelsminister. Han bor ju i ett palats af butiker. Palais-Royal innesluter äfven två af Paris bästa teatrar: Theätre Francais och Theåtre Palais-Royal. Alltså — om man skulle hyra sig ett rom i Palais-Royal (boteller saknas naturligtvis icke heller). På morgonen, efter att ha druckit kaffe i sin bostad, gör man en rond genom butikerna från skomakaren och strumphandlaren till pomadfabrikanten och hattmakaren och så presenterar man sig såsom en från topp till tå ny och , elegant parisare vid I dejeunern hos Vefour. Ar man svensk förvånar man sig kanske öfver att på matsedIlarne få se orden bifftelm och paincac — Jen uppenbar förvrängning af de gamla hederliga biffstek och pannkaka, vet jag isynI nerhet som smaken är densamma! — men Ide präktiga vinerna dränka alla reflexioIner. Vill man efter detta röka en god havannacigarr, har man ett dussin cigarrbodar att välja emellan. Ofvanpå det tager man sig en promenad i parken, der en förträfflig musikkår från nägot af gardesregeJmentena spelar ett par timmar hvarje dag. Eller ocksa slår man sig ned under tältet vid Cafe de la Rotonde, der allt hvad till en väl etablerad schweizerirörelse hörer finnes att tillgå. Eller också hyr man en stol, hvilken ländamålsenliga möbelsort är utplanterad ända. till tusental, och delar sin beundran mellan den stora fontänen, som sprutar sina kaskader i form af en blomsterkalk, och Nanteuils Eurydice, som jemte flera andra marmorstatyer intager en plastisk ställning bland rosor och buskväxter. Eller också placerar man sig under någon af de skuggrika almarne och lorgnetterar damerna, hvilka, i förbigående sagdt, genom polisens försorg, äro af bästa qvalitet, eller njuter i fulla drag af anblicken utaf en samling skolungdom, som under tillsyn af lärare och lärarinnor dansa ringdans, så att dammet står i högan sky. Då och då kan man, för att äfven följa med den yttre verlden; köpa tidningar i de kringliggande kioskerna. Och på så sätt har det blifvit dinerdags. Naturligtvis försummas då ej de verldsbekanta Trois fråres provencauz,. Slutligen går man på spektaklet. Palais-Royal-teatern är stängd, men Francais spelar och bjuder på icke mindre än nio akter: Athalie af Racine, Juan Streuner af Deroulede och Mercadet af Balzac, så nog får man valuta för sina pengar. Jag vill just fråga om man kan bättre begära på en dag. Den andra dagen — men nej, af hvadredan är anfördt, finner Bni tillräckligt hvad Palais-Royal har för betydelse för Paris. Ni skulle visserligen kunna anmärka att man hvarken kan åka eller rida derinne. Jo, gubevars, med — velociped. Och en bal saknar ni äfven?... Hm! salonger finnas att hyra på restaurationerna och damer skaffa garconerna. Eller också kan man laga attman blir bjuden till prins Napoleon, när han ger någon soire. Det bör han kunna ha råd till, när det är folket, som får betala fiolerna. Den ofantliga byggnadens yttre är dock temligen ruskigt och tre af dess sidor ligga så inträngda bland de omgifvande gatorna, att främlingen vid första anblicken ovilkorligen frågar sig sjelf: År det möjligt att detta är Palais-Reyal? Inkommen genom porten, finner man det storartade så mycket mera öfverraskande. Jag talade nyss om en bal. Skulle ni verkligen ha lust att, innan vi för i dag skiljas åt, göra mig sällskap på en bal? Fr tanke faller genast på Mabille, förmodar jag. Det är så vanligt, det, när man talar om offentliga baler i Paris. Nej, jag vill föra er till ett mycket, mycket anspråkslösare ställe. Hvar och en, som besöker Paris, iakttager den stora jemnlikhet, som råder mellan de olika klasserna. Och icke heller behöfves det några långa presentationer eller omvägar, för att den ena menniskan skall kunna ge sig i språk med den andra. Till och med å de största cafeerna vid boulevarderna des taliens och Montmartre är blusmannen eller soldaten ingen ovanlig gäst. Och alldeles samma förhållande är det med, eleganten på de lägre restaurationerna. År det så någonting man vill ha reda på, slår man helt ogeneradt upp språklådan och sitter icke först en stund, såsom fallet är i vissa andra hufvudstäder, och gapar på hvarandra, ifall den enas rock icke skulle vara så fin och väl skuren som den andras. Dylika observationer öfverlemnas för det mesta till damerna. Häraf bli naturligtvis de fria lefoadsvanorna, så egna för Paris, en gifven följd, och det är ej utan, att de äfven ha sitt goda med sig. Om det går omkull för någon, som sett bättre dagar, händer det visserligen att han tager sin tillflykt i Seinen, men ofta nog afhåller honom ingen falsk ambitionskänsla från att antaga blusen eller stiga upp på kuskbocken. Detta är icke det ringaste ovanigt och man har åtskilliga pikanta historier att förtälja om både grefvar och furstar, som ännu i dag äro ute för slika äfventyr. Ja, man påstår till och med att en af våra svenska målare, professor Höckert, skulle ha fört ett mycket kameleontiskt lif härstäles. Hade han godt om pengar, var han den ioblaste sprätten på boulevarden och åkte i let elegantaste ekipaget i Boulognerskogen; var kassan deremot skral, uppträdde han som blusman i förstäderna och nöjde sig med emticentimers-dejeunter. Och på det sätet lär han många gånger ha omvexlat. Atninstone vet jag att hans namn icke är främnande i arbetarqvarteren. Men det var ju till en bal vi skulle ge oss fl Vi taga en sådan der tgalitetsmin på ss och styra kosan uppåt Montmartre. Det jar redan mörknat och de flesta ha sluat sitt arbete för dagen. Kypare, lumpamlare, polissergeanter, ficktjufvar och nåra andra böra till undantagen. Vi pronenera fram till exempel rue de OClichy. Jtanför boddörrarne ha handelsmännen med a familier slacit sis ner nå stolar nå trots SU RN Some tmi 5 le ft Te SR or

27 juli 1869, sida 3

Thumbnail