Aftonbladet – 27 juli 1869, sida 3

stund kommer i Paris, hör man ej talas om annat än ministrar, och portföljer och programmer och interpellationer och Guc vete hvad! Man nästan slukar hvarje tidningsnummer, som kommer ut. Vid dinerr står tidniogen uppställd bakom sopptallricken. På gatan riskerar man gerna att bl ; löfverkörd, för det angelägna att kunna läsa tidningen under det man promenerar. Icke I blott Europa, utan hela verlden har sina lögon för närvarande fästade på Paris. För I min enskilda del kan jag ej annat än med Jen liten förändring af Kapten Puffs ord utIropar Och detta skulle utgöra balansen på Tjorden? Midt under allt detta har prins Oscar anländt hit och äfven fått vara med om en sådan der festmåltid på S:t Cloud. Jag vill dock hoppas att det icke det ringaste stör den goda jemnvigten i Sverge. Bland de samtidigt med prinsen inbjudna märktes grefve Adelsvärd, representant de la Suede prås la cour des Tuileries,, och generalkonsul Leroux. Bland promenadplatser i Paris, för att variera i ämnena, kan den nya parkanläggningen: Buttes-Chaumont, anses tillhöra de märkvärdigaste bevisen på hvad trädgårdskonsten kan frambringa. Der den fordna galgplatsen (Gibet de Montfaucon) prunkade med sina 50—60 dinglande menniskokroppar i reprisen, är nu lif och glädje, och man måste i sanning förvånas vid anblicken af hvad staten här påkostat. Millioner francs äro använda på försköningarne. Mellan Belleville och la Vilette, bortom norra jernbanstationen, vid slutet af rue Puebla ligga dessa jordkullar, som, sedan de 1761 upphörde att vara galgplats, erhöllo sitt namn efter en i grannskapet boende familj Saint Chaumont. För öfrigt var ButtesChaumont ett af de ställen, som tapprast: försvarades före de allierades intåg 1814. Det var här, som eleverna från polytekniska skolan opererade och om hvilka kejsar Alexander I af Ryssland ropade till sina garden: Förskonen dessa barn! Efter 1840 började man att ordna platsen till hvad den nu är: ett schweizerlandskap en miniature. Om man inträder genom gallerportarne vid rue Puebla, passerar man först mellan de två förnämsta kullarne, och upp till dessa leda väl ordnade allter. Träden äro ännu så ungå, att solhettan oupphörligt bränner på vandrarens hjessa, men med åren blir det naturligtvis tillräckligt med skugga. Utsigten från de båda höjderna ersätter i rikt mått strapatsen under vägen. Man ser hela Paris vid sina fötter och så låvgt ögat når för resten, Nötre-Dame, Triumfbågen, Vendömekolonnen och en mängd andra monumenter garnera horisonten. Och mellan de otaliga palatserna glindra Seinens blåa band. Stiger man ned igen och kröker af till venster, kommer man fram till ett vattenfall, som kastar sitt yra skum i flera afsatser uti klippväggen och utgjuter sig i en liten täck insjö, der gäss och svanor segla kapp med hvarandra, Sjön är omgifven af flera grottor och en vänlig strand, som inbjuder till promenad och svalka. När man står uppe på berget och blickar flera hundra fot inunder sig, har man svårt att tro att både vatten-. fall och grottor och insjö — ja, till och med en stor del af berget är konsigjordt. Midtil sjön reser sig en fristående klippa, som förenas med det öfriga berget genom två i luften sväfvande broar. Hela denna klippa är: murad af sandsten, men på ett så troget sätt efterhärmad naturen, att ett icke dess-!: mera öfvadt öga ganska lätt kan låta beli draga sig. På klippans spets reser sig etti Temple de la Sybillen, efter samma modell j, som det famösa templet i Rom. Från en ji afsats derunder leder en mera än 60 mötres; ång hängbro af jern till en annan höjd, der; ett nätt och trefligt schweizerhus, med restauration, är tillfinnandes. j Och lägger jag nu till allt detta en mängd ; blomsterplanteringar, -bersåer, statyetter och i l 6 promenader, har jag nästan gifvit er en ide om; ett litet paradis. Hinna blott träden att tillväxa, blir med all säkerhet också denna park en af de herrligaste, man kan få se. I Pais måste man anlita konsten, för att för-!; skaffa sig angenäma vistelseorter, och man l, rsummar icke heller något i den vägen. Tänk hvad vi då i Stockholm skulle med en lf högst ringa uppoffring kunna åstadkomma af vår tillmötesgående natur! Vårt Mosebacke .. ex. — Utan att vilja förringa hvad hr I Wallman gjort af denna plats, tror jag dock utt der skulle kunna göras ännu mera och g lå någonting, som narrade Stockholmarne attc cke totalt glömma bort, den storartade utf igt, som derifrån erbjudes. Månne någon j, ar tänkt sig möjligheten af ett vattenfall på g V E S I I E c ( S h Mosebacke? Branter saknas ej och vatten innes det på alla sidor, att icke tala om ;vattenledningsverket, som ligger nästan trax bredvid. Timmarne före dinern är det som promeiadplatserna mest freqventeras af parisarne. rån 5 till 7 är tiden vanligen tillspillogifen för aptitens skull och sedan går man diekt till sina nöjen. Hemtar man aptit i 3oulognerskogen, passar man på tillfället och xponerar en ny toilette eller ett nytt ekipage ned detsamma. Hemtar man aptit i Tnileriea rädgården eller i Jardin du Palais-Royel,k ager man familjen med sig, om man har) ågon, och antager en huslig fysionomi. r Apropos Palais Royal, är det ett hus, som s vilkorligen förtjenar ett litet kapitel bland ly nina iakttagelser. Det rymmer inom sina äggar flera invånare än mången svensk småy tad. Ja, om man så vill, skulle man kunna! 0 der och aldrig behöfva gå utom porten,q ch likvisst ha alla lifvets njutningar till sitt , örfogande. I Palais-Royal är allt tänkbartq .oncentreradt. Vv Ar 1636 lät kardinal Richelieu midt emot! et gamla Louvren bygga åt sig ett slott, !f, om han kallade: Palais-Cardinalon. Efter ans död kom det i händerna på åtskilliga v urstliga personligheter, bland andra Ludvig) SIV och Philip af Orleans, och från den tunden döptes det om till Palais-Royal. Det rsprungliga palatset var den delen, som lig-? er åt Place-Royal på ena sidan om trädh ärd Hel öfriga fyrkanten har Phi-..